Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref - Bref rörande Händelserna i Sverige 1788—1794 - De arresterade officerarne vid Finska arméen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfverste Hästesko var nog tiIItagsen att satta sig i
spetsen Tor myteriet emot konuugen vid Fredrikshamn,
och söm det säges nog formaten, att fatta uti konun*
gens person i dennes eget tält, till bevis af huru
konungen var i deras våld. Att han lagt hand på konungen
har jag hört af Leopold, som utan tvifvel varit
fullkomligen väl underrättad. Hästesko var också den som skulle
med sitt regemente arrestera konungen, när han, utan
att foga sig efter de konfedererade, ville resa öfver till
Sverige. Detta förekom konungen sålunda, att då alla
regementerna blifvit befaldte att rycka ut på linien, körde
konungens vagn oförmodadt fram, och Hans Maj:t, som
genast steg i, for sin väg under vederbörlig honnör*
midt för herrarnes näsa. Ty Gustaf III visste alltför
väl, att ingen vågade angripa Sveriges Konung i
soldatens åsyn; fastän man inom hans tält kunnat vara nog
djerf att förgripa sig på hans person. Konungens reså
genom Finland från arméen hade likväl allt utseende
af en flykt. För att hålla den så mycket hemligare,
hade inga vanliga skjuts-anstalter blifvit gjorda, och i
Åbo var konungen så utan penningar, att han nödgade9
lyfta en summa på ränteriet.
Det lägges eljest Hästesko till last, att han, för att
göra sitt regementes manskap missnöjdt med konungen,
hade flera dagar förhållit deras aflöning, hvartill
förmodligen malisen lägger, att han emedlertid utdelat
ryska penningar. Sakernas påföljande vändning bragte
Anjala-konfederationen alldeles ur koncepterna, och
nationens högljudda röst nedtystade snart deras stolta
ton. Kriget med Danmark hade en helt olika verkan
an den man uträknat; men alldeles en sådan som
Gustaf III förutsåg, då han, under sin förlägenhet på
Ky-menegård, sade sig ofelbart blifva räddad, om Danmark
anföll. Det är tillika en ovanlig händelse uti häfderna,
att danska generalen von Mansback, som, utskickad med
vänskapsbetyg af sin kronprins och regent, uppvaktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
