- Project Runeberg -  Barnalstringsfrågan /
18

(1925) [MARC] Author: Knut Wicksell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bland relativt högt civiliserade folk är otvivelaktigt.
Män såsom Plato och Aristoteles förordade dessa
åtgärder i befolkningsreglerande syfte. Å andra sidan
kan man väl lika litet betvivla att båda åtgärderna,
men i all synnerhet den sista, alltid måste ha
förefallit motbjudande för den mänskliga känslan, och
att de endast tolererats såsom en nödfallsutväg i
valet mellan två onda ting. I den mån nu av olika
anledningar befolkningsfrågan förlorades ur sikte och
sederna på samma gång humaniserades, torde denna
naturliga motvilja allt starkare gjort sig gällande:
bland senantikens filosofer och skriftställare möta
vi ofta angrepp på fosterfördrivningens folksed,
t. o. in. en så föga moraliskt sträng författare som
Ovidius ägnar den en straffsång (Amores II, 18) —
ehuru denna av slutet att döma knappt tyckes ha
varit fullt allvarligt menad. De första kristna synes
emellertid ännu icke ha tagit ställning till frågan. I
annat fall kan man knappast fatta, att icke nya
testamentet skulle ha innehållit ett uttryckligt förbud
mot dessa saker lika väl som det innehåller förbud
mot äktenskapsskilsmässa. Härav finnes dock intet
spår. När författaren till Romar-brevet vill angripa
sedeslösheten i Rom, talar han blott om onaturliga
laster, men icke ett ord om den dock så ytterst
vanliga fosterfördrivningen. Och när författaren till
I. Korinterbrevets 7 :de kapitel yttrar de för alla tider
minnesvärda orden: ”För att fly otuktssynden have
varje man sin kvinna och varje kvinna sin egen
man”, samt i sedlighetens intresse varnar makarna
för att ”draga sig ifrån varandra”, så är det nästan
otänkbart, att han icke själv skulle ha insett det
fullkomligt opraktiska och omöjliga i ett dylikt råd,
därest han icke utgått från förutsättningen, att det
icke behövde medföra framfödandet av ett
obegränsat antal barn. Det var först längre fram. när kyrkan
började smickra sig med att genom sin hjälpverk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:27:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/barnalst/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free