Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pas, utan det ligger i den misshandel, som en sådan
kvinna måste underkasta sig, då samhället genom
att fortfarande ytterst strängt straffa medhjälparen
berövar henne möjligheten att skaffa sig sakkunnig
hjälp. I betraktande av denna operations ytterst
farliga karaktär, då den av okunniga händer företages,
skulle man alltså i viss mening kunna säga, att det
vanligaste förekommande straffet för
fosterfördrivning allt fortfarande är döden —■ eller ock
livstids-lång ohälsa.
Icke heller är det fullt klart, hur man tänkt sig den
åsyftade, framtida lagreformen. Särskilt hr A.
Eng-bergs, i övrigt så behjärtansvärda yttrande i Andra
kammaren lider i detta avseende av en viss oklarhet.
Han omnämner mot slutet av sitt anförande, att det
”särskilt på kvinnohåll finnes en bestämd och
utpräglad mening om, att man skall undersöka, om icke
inom vissa gränser varje kvinna skall hava rätt att
avgöra med sig själv under havandeskapets första
tid om hon skall bli mor eller icke”, men tillägger för
egen del, att ”ingen förnuftig människa kan väl
sätta i fråga, att kvinnan skall få avgöra detta
suveränt, utan då borde det vara med legitimerad läkares
medgivande och biträde”. Man kunde härav tro, att
hr E. ville lägga avgörandet härvidlag i läkarens
hand — ensam eller efter samråd med några kolleger
— såsom från läkarhåll faktiskt föreslagits. Men i
nästa mening varnar han, och med allt skäl, för det
som måste bli följden, om sakkunnig hjälp förvägras
en sådan kvinna. Men om nu läkaren anser sig böra
vägra sin medverkan, så blir ju ställningen för
kvinnan densamma, och den garanti för ett fullt frivilligt
föräldraskap, som vi ovan talat om, skulle allt
fortfarande icke existera. Läkarens syn på saken kan
därför omöjligen få vara avgörande. Läkarna äro
naturligtvis de bästa, ja enda domare, när det gäller
medicinska indikationer, men i fråga om vad som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
