Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem därtill? I Frankfurter Zeitung stod för ett par
år sedan följande lilla skildring, som också
återgi-vits i tidskriften Die neue Generation. En läkare
fick på sin mottagningstid besök av en ung kvinna,
som var gravid och begärde att han skulle befria
henne från fostret. Hon var gift med en student, som
hade stått fyra år vid fronten och nu återvänt hem
för att fullborda sina studier. Men under de rådande,
svåra förhållandena kunde han på intet sätt finna
sig tillrätta och de hade gift sig, såsom hon yttrade,
för att hon skulle bli i tillfälle att ”sörja för honom
någon smula”. De bodde såsom ”Zwangsmieter” hos
en gammal rik änkefru, som alltså av myndigheterna
tvingats att mottaga dem. De disponerade två rum
med parkettgolv, men hade intet kök. ”Var skall jag
föda mitt barn”, ropade hon, ”var skall jag koka åt
barnet, tvätta åt barnet? Det får inte komma. Jag har
längtat efter ett barn så länge jag levat, men nu får
det icke komma”. Då läkaren ryckte på axlarna och
beklagade, att han sin plikt likmätigt vore ur stånd
att hjälpa henne, kom ett utbrott av förtvivlan sådant
han i sin praktik sällan bevittnat.
Hur vill man nu bedöma ett dylikt fall, som ju
icke är enstaka, utan lugnt kan multipliceras med
miljoner? Låg det i samhällets och sedlighetens
intresse, att dessa båda unga icke kommo tillsamman?
Näppeligen. Men uppenbari. var det deras plikt att
icke under dylika omständigheter sätta ett barn i
världen. Antagligen hade de också gjort sitt bästa
för att undvika detta. Men då saken alltså
misslyckats, hade då denna deras plikt, att icke öka antalet
oförsörjda barn med ännu ett, plötsligen upphört och
förvandlats i sin motsats? Den som svarar ja på en
dylik fråga låter helt visst mera leda sig av sin känsla
än av sitt förstånd.
Det faller emellertid av sig självt, att samhället då
i illika borde på allt sätt befordra kännedomen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
