- Project Runeberg -  Barnavännen / 61 årgången. 1944 /
12

(1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2. 16 Januari - Farfars yxa. Av Sture Wahlström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Krasch . . . Det gick ett stort hål
i isen. Yxan gled ur Valters hand och
försvann ned i djupet. Vi stirrade
förskräckta på varandra några sekunder.
Så sade jag: — Ja — där — där
försvann den.

Valter stod och svalde litet, innan
han mumlade:

— Ja — det — det var för tunn is.
Det är strömdrag här på ett par
ställen, har farfar sagt, och då äts isen
liksom upp underifrån.

— Hur ska vi nu göra, undrade jag.

— Vi — vi. . . det vet jag inte,
stammade Valter.

—- Bäst vi går hem i alla fall, sade
jag hjälplöst.

— Ja, det -— det är nog bäst,
medgav han.

Och så drog vi oss modstulna över
isen hemåt. Ingenting sades på hela
vägen, och när vi till sist stod hemma
på gårdsplanen, stirrade vi dumt på
varandra en lång stund. Plötsligt kom
farmor ut från ladugården. Hon fick
syn på oss och sade:

— Se där är ni. Var har ni varit?

— På isen, sade Valter litet osäkert.

— Har ni åkt skridskor?

— Nej — nää, vi har bara varit och
prövat hur pass stark isen är, sade
Valter, och han var nu redan
betydligt säkrare i tonen.

Jag ville invända något, men kom
mig inte för. Det var som om tungan
suttit fast i gommen.

— Jaså, har ni det. Ja, men nu får
det vara slut på onyttigheterna för i
dag. I morgon får ni vara på isen
hela dagen, om ni vill.

Jag gick skamsen och full av
stridiga tankar hemåt. Tänkte Valter inte
tala om vart yxan tagit vägen?
Tänkte han ljuga och säga, att han inte
visste vem som tagit den? Och om
farfar frågade mig — vad i all
världen skulle jag svara?

Några dagar senare var jag åter
hos farfars. Valter och jag satt vid
köksbordet och drack kaffe. Plötsligt
kom farfar infarande och frågade:

— Är det någon som sett klyvyxan?

— Klyvyxan, utbrast farmor. Är
den inte i vedboden?

— Nej, det är den inte, sade farfar
bestämt. Någon måste ha använt den
och lagt den någon annanstans. Jag
brukar veta var jag har mina grejor.

Farmor följde med honom ut för att
leta. Jag vände mig till Valter och
frågade:

— Tänker du inte tala om det?

— Nej, det — det tror jag inte, sade
Valter och stirrade ned i
kaffekoppen. (Ports, å sid. 14.)

Krasch . . . Yxan gled ur Valters hand och försvann . . .

12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:27:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/barnavan/1944/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free