Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3. 23 Januari - En misslyckad harjakt. Av K. K. - Dagens bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En misslyckad harjakt.
— Av K. K. —
Marken var täckt av ett tunt lager
nyfallen snö, och det var ett utmärkt
väder för harjakt. Karl-Olovs far
ägde en fin dubbelbössa och prövade då
och då sin lycka som jägare. Han
förmanade alltid på det allvarligaste sin
son att inte röra .det farliga vapnet.
Karl-Olov hade heller aldrig varit
frestad därtill förrän en dag, då han fick
besök av sin kamrat Oskar.
I flera timmar hade de två ytterst
roligt tillsammans med sina vanliga
lekar. Men just som de började
tröttna på dem, utbrast Oskar:
— Jag såg förresten en hare, då jag
gick hit. Han tog kosan ner till
stranden. Du skulle bara ha sett, hur han
stack iväg, så fort han fick ögonen på
mig.
— Det måtte vara väldans skojigt
att gå på harjakt, förklarade
Karl-Olov helt obetänksamt, att skjuta är
skojigt. Tycker inte du det också?
— Har du någon gång försökt då,
undrade Oskar.
— Inte med gevär, men med
knall-pulverpistol och salongsgevär. Men
skjuta kan jag då! Det är ingen konst,
vet du, jag vet precis hur man bär sig
åt. Patronerna stoppar man i loppet,
sen är det bara att spänna hanen,
sikta och fyra av.
— Det där vet jag alltihop,
försäkrade Oskar överlägset, men det värsta
är i alla fall att sikta riktigt.
— Åh, pytt, nej då, det är inte svårt,
bedyrade Karl-Olov, du kan inte tänka
dig hur fint jag siktar med
salongsgeväret.
— Men har din far några patroner
då, undrade Oskar.
— Om han har! Jo, du, en hel
låda full. Kom, ska du få se!
De båda kumpanerna fick brålt in
och tog genaste vägen in i herrummet.
Där stod bland annat en låda med
patroner, och den var till all lycka,
eller rättare sagt olycka, inte låst i dag.
I rätt tid påminde Karl-Olovs
samvete honom om, att han var ute på
orätta vägar, men han övervann hastigt
sina betänkligheter, och så bestämde
sig pojkarna för att gå på harjakt.
Harens sista stund skulle snart vara
inne! I en fart fick Karl-Olov bössan
ned från väggen och laddade den,
alldeles som han sett far göra.
— Det räcker gott med en patron,
jag är ju fin på att sikta, sade han
tvärsäkert, i det han kastade remmen
över skuldran, och så bar det i väg.
Det dröjde inte länge, innan de tagit
fatt harspåret. Det gick verkligen i
riktning mot stranden, och försiktigt
följde de dess lopp. I närheten av
själva stranden förde det dem mot
förmodan fram till en liten bäck. över
dess fåra låg ett lager lätt tillfrusen
snösörja, för det hade bara varit ett
par grader frost. Pojkarna var snart
på det klara med att haren passerat
bäcken i ett enda språnghopp, men
den konsten ville de på goda grunder
Dagens bild.
De vise männens besök i Betlehem.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
