Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. 6 Februari - En man sänd av Gud. Av J. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En man sänd av Gud.
— Av J. S. —
Han var en underlig man. På
många sätt skilde han sig från
mängden. Kanske skulle man kunna
kalla honom för ett original. En
intressant människa var han i varje
fall och tilldrog sig därför berättigad
uppmärksamhet. Vad var det, som
gjorde honom intressant och som
skilde honom från andra människor?
För det första gick han inte klädd
som andra. Det var en underlig
klädnad, som han bar. Närmast kroppen
hade han ett slags livklädnad av
kamelhår. Tänk, vad det skulle sticka i
Tiuden. Vi har hört talas om, att
medeltida helgon ibland brukade ikläda
sig skjorta av tagel för att späka sin
kropp. Om del var av liknande
orsaker Johannes Döparen bar sin
kamelhårsdräkt, vet vi inte. Men enkelt var
han i alla fall klädd. Hela dräkten
fullbordades av en lädergördel kring
livet.
Det var inte mycket att ståta med.
Stora människor brukar
understundom iskruda sig välsittande kläder och
uniformer, ofta behängda med
diverse ordnar. Johannes klädnad var inte
avsedd att beundras. Och det är ju så
sant, kläderna gör inte mannen.
För det andra livnärde han sig inte
som andra. Hans mat bestod av
gräshoppor och vildhonung. Det var en
mycket enkel kost. Man skulle
närmast kunna likna honom vid en
frisk-sportare. Han levde av det, soin
naturen skänkte honom.
Också detta talade för den
enkelhet, som karakteriserade honom. Och
det visar, att man kan klara sig bra
med enkla medel. Man behöver inte
mycken dyr och fet mat. Några
konstgjorda sötsaker är i varje fall
inte så nödvändiga. De allra bästa
sötsaker lick Johannes ändå i
tillräcklig mängd.
För det tredje talade han inte som
andra. Det var kanske inte formen,
som skilde Johannes Döparens
samtal från andra. Fastmer är det
innehållet. Han talade med människor
om deras synd. Vad pratar vi i
allmänhet om, då vi träffas? Om väder
och vind, om kläder och mat, om de
sista dagarnas händelser? Sällan
talar man med varandra om sina
synder. Johannes var frimodig på den
punkten. Han sjöng ut sanningen för
vem det vara månde. Till och med
konungen själv fick finna sig däri, även
fastän det var obehagligt. Denna
Johannes frimodighet Jorde honom
omsider i fängelset och slutligen i döden.
Nog såg Johannes, hur människors
ansikten mörknade, när han sade dem
sanningen, och nog förstod han, att
landets härskare skulle bli
missbelåten. Men han kunde ändå inte
underlåta att sjunga ut. Tv han var en man,
sänd av Gud.
För det fjärde var han mer ödmjuk
än andra. Genom sin märkliga
predikan väckte Johannes
uppmärksamhet och fick massor av människor att
samlas kring hans talarstol. Man
skulle kunna säga, att han blev ledare för
en stor folkrörelse. Men det kom inte
Johannes att bli högmodig. Tvärtom
sade han, att han inte var den, som
skulle leda folket, utan att det efter
honom kom en annan, större och
väldigare. När Jesus slutligen en dag
framträdde och samlade ännu mera
folk kring sig, sade Johannes blott
enkelt och rättframt: »Det är som sig
bör, att han växer till och att jag
förminskas.» Så talar endast den sant
ödmjuke.
Förvisso var han en intressant man,
denne underlige folkpredikant, en
man. sänd av Gud, värd alt efterlikna
och beundra. Jesus sade också, att
ingen hade uppstått, som var större
än Johannes Döparen. Han var
sålunda en stor man, en av Guds
stormän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
