Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6. 13 Februari - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pappa svarade inte, han såg ledsen ut.
de slantar, som så väl behövdes
hemma.
— Säg, pappa, sade Stina plötsligt,
kunde du inte be någon som är
starkare hjälpa dig?
Stinas far rätade på sig.
— Jo, jag vill, sade han, jag skall
försöka. Så tog han sin hatt och gick
ut.
Gatan framåt vandrade han i tunga
tankar. Någon, som är starkare, hade
hon sagt, hans lilla tös. Ah, han
visste var denna någon fanns! Mor hade
lärt honom, att Gud kunde hjälpa i
allt! Han hade bara inte velat taga
emot hjälp förut. Men det skulle, det
måste bli annorlunda.
Ett par veckor senare satt Stina vid
fönstret och tittade ut. Hon väntade
på far.
— Du, Stina, när jag kommer hem.
hade han sagt. när han gick. Så
hade han sett så glad och hemlighetsfull
ut, så Stina måste vänta på honom
mer än vanligt. Tänk om!
Nej, där kom ban borta på gatan!
Och paket i handen: Stinas ögon
glänste av iver, och hon var i stor
spänning, när dörren öppnades. Då kom
också glädjen. Det var pjäxor, sköna,
varma.
— Vern hjälpte pappa? Stina måste
fråga.
— Det var Gud, sade pappa
allvarligt. Han skall hädanefter alltid
hjälpa oss.
Stina såg på far. Det var något
mer hon ville fråga om.
— Får mor också, sade hon sakta.
— Javisst, min tös. Nästa avlöning
är det hennes tur!
Och det förstår ni, att sedan var
Stinas bekymmer slut, och strax
därefter var hon ute och provade sina nya
pjäxor.
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
