Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6. 13 Februari - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skutskärs söndagsskola.
Missionskyrkans söndagsskola i
Skutskär vill härmed sända en
hälsning till alla Sveriges söndagsskolbarn.
Vi samlas varje söndag till
söndagsskola och har då framför oss en tavla
som föreställer en pojke i färd med att
klättra uppför ett berg. Ju flera barn
det är i söndagsskolan, ju högre upp
kommer Åke, som vi kallar pojken.
Men om det blir mindre antal barn en
söndag, då måste Äke stå på huvudet,
tills det kommer fler barn igen. När
det blir 75 barn i söndagsskolan en
söndag, står Åke på toppen, men än
har han ett stycke kvar. Vi arbetar
dock alla för att Åke skall vara
tvungen att skaffa sig en flygmaskin, när
det blir fler än 75 barn, och vi
hoppas också att det skall lyckas för oss.
Sekr.
I handelsboden köptes olika
färgpaket, rött, gult, lila, blått o. s. v. Så
blev de olika nystana gula, röda, blå
och lilafärgade. När solen sken fram,
hängdes de ut på snören och
torkades. Det hela liknade en regnbåge, så
brokigt var det. Marja gick omkring
och pysslade så gott hon kunde. Men
hön fick även ha ett öga på
Britta och Jan, ty fram på dagen, när
solen var som varmast, var de ute med
en kälke och tultade omkring i
backen. Jan, som var 6 år, var en riktig
liten rustibuss, oförvägen och
våghalsig, och fordrade därför mycken
tillsyn. Han brukade gå upp på ett litet
berg utanför stugan och så hoppa ner
i en stor snödriva, ur vilken han inte
kunde komma upp. Dch så blev det
skrik och väsen, och Marja fick kom-
ma och hjälpa honom. Men efteråt var
»det vär väl inte någe farligt».
En gång, när han fått en stor käpp.
skulle han gå ut i skogen och »skjuta
björnen». Men så hade det kommit
en hare skuttande. Och Jan, som
aldrig förr sett en riktig hare, hade
kastat käppen och sprungit hem, så fort
hans små ben kunde bära honom.
Haren växte i Jans fantasi till ett stort
lejon. Sedan vågade han sig inte på
egen hand ut i skogen mera. Men han
var en klipsk pojke och mycket
läraktig. Marja läste små berättelser för
honom och lärde honom bokstäverna
och siffrorna. Och nästa år skulle han
få börja både i småskolan och
söndagsskolan.
Så småningom satte mor upp väven.
Och nu blev det Marja, som på egen
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
