Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 7. 20 Februari - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Varsågod med bullen också, sade
Lisa.
— Tack, men i morgon får Axel
ingen bulle. Jag tänkte gömma den
till honom.
— Är du inte så hungrig som han?
— Jodå. Han fick min välling i
dag också.
— Har du inget ätit förut i dag?
— Jo, en brödkant.
— Bara det? Men nu har jag köpt
sex bullar till dej och Axel. Dem kan
ni äta i morgon.
— Sex bullar!
— Javisst.
—- Å! Svea grep genast den fina
bullen och snart hade hon ätit upp
hela.
— Det var gott, sade Axel och
skrattade, och så fint här är! Sånt
är det nog i himlen, du Svea.
— Ja, det är det nog.
— Vill ni följa med mej hem,
frågade Lisa. Jag skall göra ordning
smörgås till er.
— Får du så mycket mat, frågade
Axel.
— Javisst, och därför ville jag ge dej
och Svea litet också.
— Det var klämmigt.
— Snällt, heter det, rättade Svea.
— Det var hemskt snälltklämmigt,
sade Axel.
— Ja, då skall vi gå då. Det är
inget att tacka för. Det finns både
potatis och fisk och soppa hemma i
skafferiet. Nu skall vi gå hem, så får
ni smaka det. Mamma är hemma nu,
så hon gör det i ordning. Nu skall vi
skynda oss!
— Men får du det för din far,
frågade Svea.
— Visst, far är alltid snäll.
— Ja, då törs vi allt följa med,
Svea, sade Axel och hoppade ner från
stolen.
Så gick de alla fyra hemåt. Och
sedan hände det alltid, att Lisa och
Inga träffade Svea och hennes lille
bror. Ibland fick de följa med upp
(Forts. sid. 55.)
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
