Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10. 12 Mars - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon glömde.
— Av Ester Molin. —
— Ja, du får gå med Paul en liten
stund då, men glöm nu inte att vara
rädd om kläderna! Och så måste du
snart komma hein igen, så att du kan
följa med far till tåget och möta tant
Agda!
— Ja-a, då!
Ragnhild, åttaåringen, lovar
högtidligt att efterkomma mors
tillsägelser. Det är så klart, att hon vill vara
rädd om kläderna, hon tycker ju själv
att hon är så fin — ny från topp
till tå.
Mor hade haft så brått med att få
allt i ordning åt Ragnhild och lillan,
för hon ville nil, att hennes barn skulle
se så trevliga ut som möjligt, då den
rika, fina släktingen skulle komma på
besök.
Tant Agda — hon är faster till far
— var nu ganska kritisk av sig och
hade lätt för att anmärka. Och det
var ju ingen svårighet för henne att
alltid ha det fint omkring sig. Hon
bodde nämligen alldeles ensam i ett
stort hus på landet, bara med en
tjänarinna till hjälp. Hon hade ingen
erfarenhet av hur det kan vara med
.små barn, som springa omkring och
smutsa ner sig och som också kan
stöka till riktigt ordentligt.
Men den unga kvinnan —
Ragnhilds mor — som står vid fönstret och
tittar neråt gatan, där hennes tös
traskar iväg vid lekkamratens sida, är så
lycklig över sina barn. Visst kan det
vara besvärligt ibland, men hon vill
då inte byta med någon, inte ens med
tant Agda.
Men nog skulle det bli underbart,
om de allesammans fick resa ner till
henne för någon tid i sommar! Den
gamla damen hade nämligen gjort en
antydan därom i brevet, som de fick
för ett par veckor sedan, och där hon
även meddelade sitt beslut att komma
och hälsa på.
Mor hade först oroats vid tanken på
detta besök. Hur skulle de kunna ta
emot en sådan gäst! Men så beslutade
hon sig för att bjuda till och göra det
så bra som möjligt.
Hon hade lite gammalt i klädväg,
som hon ändrade och sydde om åt
barnen, och det lilla hemmet
städades och pyntades så omsorgsfullt som
möjligt. Hela tiden under det
strävsamma arbetet bars hon av en ljus och
glad tanke:
—- Tänk, om vi finge komma ut på
landet till sommaren!
Och fast det ännu var många och
långa månader till dess, så livades hon
ändå av hoppet.
De hade haft det litet
bekymmersamt en tid; det har varit svårt att få
såväl pengarna som maten att räcka
till. Och det har plågat dem, då de
sett hur bleka och magra
småttingarna blivit. Nog skulle de så väl behöva
lite stärkande mat och frisk lantluft!
Måtte de nu bara uppföra sig
riktigt ordentligt och vara snälla, så att
de inte avskräcker tant Agda, tänker
mor. Ragnhild borde nog inte ha fått
gå ut nu, hon har ju så svårt för att
komma ihåg, vad man sagt, och sen är
hon allt lite vild och oberäknelig av
sig också.
Men nu måste hon lämna sina
bekymmer och skynda på med arbetet.
Lillan skall tvättas och kläs om, och
det skall städas upp lite, och så måste
hon förbereda middagen.
Ragnhild vandrar så stilla vid Pauls
sida. Hon hade ju lovat mor att bara
»fingå», inte springa och smutsa ner
sig. Men så komma de fram till en
port, och där måste de stanna ett tag,
ty innanför på gården syns en skara
lekande och stojande barn. De tycks
ha väldigt roligt ropar åt Ragnhild
och Paul att komma med.
Flickan tvekar, men kamraten är så
ivrig och nästan drar henne med sig.
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
