Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11. 19 Mars - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En riktig sammanhållning.
— Av Birgitta. —
Lisa och Inga hade hållit samman
i småskolan. De hade haft samma
väg hem och till skolan. De hade
hjälpt varandra med läxorna, och de
långa eftermiddagarna hade de
tillbringat tillsamman och lekt i deras
gemensamma lekstuga, som Lisas far
byggt åt dem på tomten. Det
verkade som de två aldrig kunde bli oense
om någonting, men så en dag blev det
ändå en liten fnurra på tråden.
Skolan var slut för dagen och de två gick
över torget och såg på de många
stånden. Där såldes äpplen, päron och
mycket annat gott. Lisa och Inga blev
stående vid ett av stånden.
— Tänk om jag haft pengar på mig,
så kunde vi nog köpt några, sade Inga.
— Ja, det var förargligt. De ser
så goda ut.
— Vad skall ni ha flickor, frågade
mannen vid ståndet till slut.
— Å, ingenting. Vi har inga pengar
på oss.
— Jaså, har ni inte det. Varså god
©ch smaka på ett då! Varsågod!
— Tack, tack!
Lisa och Inga mumsade snart på
var sitt päron.
— Det var hemskt gott, sade Lisa.
— Ja, hemskt gott, svarade Inga.
Det var som om de goda frukterna
hade någon sällsam dragningskraft
på dem, ty de stannade kvar en lång
stund och såg på de läckra frukterna.
Lisa gick så nära, att hon riktigt
hängde på disken, och till slut såg Inga med
förfäran, att Lisa sträckte fram
handen under locket på en oöppnad låda.
Den gamle mannen såg henne inte.
Inga stirrade på honom hela tiden och
väntade, att han skulle märka det, men
han såg ingenting och rätt som det var
sade Lisa.
— Nej, nu är det bäst att vi går
hem.
— Ja.
Då de kommit en bit uppåt gatan,
stack Lisa handen i skolväskan och
fiskade upp ett par läckra päron.
— Vill du smaka, frågade Lisa och
tänkte mumsa i sig ett.
— Nej, tack! Du borde skämmas
Lisa, som kunde ta dem. Det är långt
ifrån rätt det där. Fy på dej!
— Jaså. Lisa knyckte på nacken
och sprang ifrån Inga.
Dagen därpå hade de ej sällskap
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
