Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11. 19 Mars - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En allmänbildningstävlling.
(Forts. fr. sid. 84.)
— Han får mjölk, svarade Stina.
En hel skål full.
— Det var rätt. . .
— Nej, nu blir jag inte med
längre, sade Stig och reste sig upp. Det
är riktigt skamligt av dig, Elsa.
— Det tycker jag också, sade
Gunnar.
Inga läste igenom sitt ark. Det
klarnade till. Raskt skrev hon ner
»ceremoni». Hon var ej säker på om det
var rätt, men hon hade i varje fall
gjort det själv utan fusk eller hjälp.
Hon reste sig och lade sitt ark på
skrivbordet. Tiden var slut, timmen
likaså och det blev rast.
Inga sökte över allt efter Lisa och
till slut fann hon henne långt borta
på lekplanen alldeles ensam. Inga
sprang fram till henne och utan ett
ord kramade hon om sin kamrat, som
alltid varit så trevlig att ha som vän.
— Du gav mig en verklig läxa.
Förlåt mig Lisa, att jag varit sådan
mot dig sedan det där. Om du hade
hjälpt mig, så hade jag fått gå till
lärarinnan och be om förlåtelse och
tala om fusket. Du var så hygglig, så
du påminde mig om att det var fult att
fuska. Förlåt mig, Lisa.
— Visst, det var väl ingenting.
Följer du med hem till lekstugan i
eftermiddag. Far har målat om den och
så har vi tapetserat i den, så den är så
tjusig.
— Visst, om jag bara får.
— Får, Inga, visst får du.
Så gick de båda bela rasten arm i
arm oc.h pratade om vad de skulle
göra på den långa eftermiddagen. Det
var så länge sedan sist, och det hade
hänt så mycket på alla de här
dagarna, som de inte träffats. Och så
började deras sammanhållning på nytt.
och båda två var glada för att de ej
hållit samman i de två ting, som de
var på sitt sätt tyckte var orätt, och
som verkligen var orätt.
— Fråga mer, ropade Pelle. Def
här var skojigt!
— Ja, ge oss fler frågor, instämde
Arne och Stina.
— Vad i all sin dar, är det ni har
för er här, undrade mor, som
omärkligt kommit in i rummet. Ni väsnas
ju och skriker så det hörs långa
vägar.
Elsa berättade, hur de kommit
överens om att ha allmänbildningstävling
och att Gunnar och Stig tyckte, att hon
var orättvis, eftersom de inte kunde
svara rätt på en enda fråga.
— Det är väl inte underligt när hon
kommer med såna frågor som vad det
blir för mat till kvällsmat, sade
Gunnar. Det kan väl inte jag veta.
— Nej, det var nog inte så lätt,
skrattade mor, men eftersom
plättarna ändå är färdiga, så kanske du vill
hjälpa till att smaka på dem som en
tröst för poängens uteblivande.
— Jaha tack, sade Gunnar och
bockade, det var något som han tyckte
om.
— Ja, ni också förstås, sade hon
och tittade skälmskt på Elsa, Stig och
Arne, som inte kunde låta bli att se
besvikna ut, eftersom de inte trodde,
att bjudningen även gällde dem.
En stund därefter var det fröjd och
gamman igen. Plättarna försvann som
smör i solsken, och den förargliga
al-mänbildningstävlingen var nästan
glömd.
YlfUnneAo-tAöejri.
SMÅBARNSAVDELNINGEN.
Han har omsorg om eder. 1 Petr. 5:7.
MELLANAVDELNINGEN.
Han sade till dem: »Det är jag, våren
icke förskräckta!» Joh. C: 20.
ÖVRE AVDELNINGEN.
Låt dig icke övervinnas av det onda
utan övervinn det onda med det goda.
Rom. 12:21.
En minnesvers är också ett tänkespråk,
som du skall tänka på.
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
