Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 13. 2 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tavlan med guldramen.
— Av Ingrid Jonsson. —
I ett av rummen på Kvarngårder
hängde en stor tavla med förgylld
ram. Det var ett förstorat fotografi
av mormor och morfar, vars ram
alltid varit föremål för Pelles och Stinas
oförställda beundran, eftersom den
blänkte precis som guld. Visserligen
hade far förklarat, att det inte var
guld allt som glimmade, ty den
granna ramen var gjord ar vanligt trä,
men både Pelle och Stina
misstänkte starkt, att far bara skojade, ty
naturligtvis måste den vara av guld, så
fin som den var.
En dag när Pelle och Stina var
ensamma, beslöt Pelle, att de skulle
undersöka den granna ramen, och så
hjälptes de åt att ner tavlan. Det
visade sig då, att far haft rätt. På
baksidan var det vanligt omålat trä, och
det var inte utan att Pelle och Stina
kände sig en smula besvikna. Just
som Pelle skulle haka på tavlan igen,
hände det sig emellertid inte bättre,
än att han tappade hela härligheten
i golvet. Glaset gick i småbitar, och
Pelle höll på att trilla av stolen i rena
rama förskräckelsen.
— Men Pelle, grälade Stina, varför,
kastar du tavlan i golvet?
— Jag kastade den inte alls,
svarade Pelle, den trillade alldeles av sig
själv.
Där stod nu Pelle och Stina och
tittade på förödelsen utan att egentligen
veta, vad de skulle ta sig till. Vad far
och mor skulle säga, ville de inte ens
tänka på, och att få tag i ett likadant
glas skulle nog inte bli så lätt, det
förstod de. De plockade upp
glasbitarna och gömde dem i ett hörn, medan
återstoden av tavlan fick åka ner i en
byrålåda, och så var alla spåren
efter olyckshändelsen igensopade,
trodde de. Men vad skulle de sätta på
väggen i stället för den gamla tavlan?
De avbröts i sina funderingar av en
knackning på köksdörren, och strax
därpå kom en farbror med en stor
resväska in. Det var en
gårdfarihand-lare, som ofta brukade besöka
gården, och Pelle och Stina kände honom
väl.
— Goddag, sade han, var har ni
mamma?
— Hon kommer nog snart in, sade
Pelle och tittade nyfiket på väskan.
Gårdfarihandlaren satte upp
väskan på en stol och öppnade locket,
Gårdfarihandlaren satte upp väskan på en
stol och öppnade locket.
och som vanligt fanns det en hel del
att titta på. Det var synålsbrev och
gummiband, skosnören och
brevpapper och en hel del annat småplock.
Plötsligt riktades Stinas blick på
något som låg under ett papper. En bit
av en ram glänste till, och Stina fick
hastigt en idé.
— Säljer farbror tavlor också,
frågade hon.
— Jaha, det gör jag, svarade
gårdfarihandlaren och började plocka upp
tavlorna. En del var det blommor på
och på de andra var det kattor och
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
