Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 14. 9 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hemma i byn hade Malandas barn
väntat hela dagen på sin fars
hemkomst. De hade länge hållit utkik vid
stigen, som ledde in i byn. När de
får se honom komma, jublar de högt
av fröjd och skyndar emot honom. På
sina korta, knubbiga ben stu]tar
Lem-ba i väg, men hon blir efter och
börjar gråta. Men snart är far framme
hos henne och tager henne i sina
kraftiga armar. Hon torkar rià sina
fårar och ser så förnöjd ut. lian bär in
henne i sitt hus, och de andra barnen
kommer efter. De är så glada, att
far är hemma. De har blivit delaktiga
av ett kristet hems välsignelser mitt
i en hednisk omgivning.
Malanda kände sig mer än glad vid
tanken på att han var hemma hos de
sina. Hållet i bröstet skulle snart gå
över. Sedan han ätit, lade han sig på
sin hårda brits och drog över sig en
filt. Han somnade snart, men då han
raknade, var hållet mycket värre. Det
kändes så tungt att andas, och vid
varje djupare andetag högg det svårt i
sidan. Han kände, att febern steg, ty
huvudet brände som eld, och pulsarna
slog så häftigt. Under efternatten
kastade han sig oroligt på sin hårda brits
och väntade otåligt på morgonens
ankomst. Då solen steg upp över
kullarna i öster, sände han sin yngsta bror
till stationen för att få medicin.
Denne kom efter några timmar
tillbaka med medicinen, men den syntes
icke göra någon verkan. Febern bara
steg. Bud sändes då på nytt till
missionsstationen, att någon av de vita
där skulle komma och hjälpa den
sjuke. En av dem, som var kunnig i
sjukvård, begav sig dit. Han uppbjöd all
sin förmåga för att häva sjukdomen,
men alla hans bemödanden var
förgäves. Sjukdomen förvärrades alltmer,
och missionären förstod, att den
sjukes timmar var snart räknade.
Malanda förstod också, att han icke
skulle bliva frisk igen, och han sade till
sin hustru och till sin vän
missionären:
— Jag känner så tydligt, att mina
krafter avtager. Jag tycker, att hela
min kropp håller på att brinna upp.
Då han såg sin hustrus gränslösa
smärta, sade han till henne:
— Du skall inte sörja, ty jag har
lämnat dig och barnen i Guds hand.
Han skall hjälpa eder, då jag är bor
ta. Han har lovat att vara sina barns
hjälpare och försvarare.
Sedan han legat tyst en stund,
sade han till dem som var samlade
omkring honom:
— Ni skall ej hålla någon klagolåt
efter mig. I stället skall ni prisa och
tacka Gud, för att jag fått gå hem till
det rätta fadershemmet. Jag fruktar
icke för den sista resan, ty Herren
skall vara med mig och ledsaga mig
på färden. Döden förskräcker mig
inte, och graven, som våra fäder har
bävat inför, är icke för mig
förskräckelsens boning. Det är ljus över griften.
Döden skall icke behålla mig, ty Kris-
(Forts. sid. 111.)
Dagens bild.
Jesus uppstår.
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
