Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 15. 16 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vallviks söndagsskola
sänder på detta sätt sin hjärtliga hälsning till andra
söndagsskolor. Vallvik ligger i Hälsingland, ett stycke
utanför Söderhamn.
och kom rusande emot Omar, som
försökte freda sig, men den stora
hunden slog omkull honom och bet
honom svårt. Omar ropade av
förskräckelse och smärta. Han skulle aldrig
bliva upptagen i den höga kasten.
Hunden hindrade honom. Han reste
sig på armbågen och försökte sparka
bort den stora, arga hunden. Två
gamla män kom springande. De hade
vaknat av Omars skrik.
— Ä! Låt hunden hållas.
— Jag kommer som vän, sade
Omar mellan tårarna. Männen i vår
by har sett två tigrar, farliga tigrar,
på väg till er by. De kan vara här i
natt.
— Han ljuger.
— Nej, sade Omar.
Då hördes långt i fjärran det
hemska rullande rytandet. De gamle
ryckte till och stirrade på Omar.
Skulle han verkligen kommit till dem med
detta budskap? Varför? En av de
gamle ryckte undan hunden.
— Lyft mig upp i båten. Jag
orkar inte gå. Hunden, hunden!
Omar var för svag för att kunna
säga något mera. Han gled nästan
bort i dvala. Han kände, hur männen
lyfte upp honom och lade ner honom
i båten och stötte ut den.
Hela natten gled den lilla båten
nedför floden. Omar låg i den, och
han blödde ur många sår. När det
grydde till ny dag, försökte han resa
sig i sitlande ställning och höll om
rodret och styrde båten.
Han kände till floden. Han hade
gjort den här luren så många gånger.
Han hade farit med båten till den
vite missionären och där fått vård
tidigare. Det var just till honom, som
han nu styrde färden. Han ville tala
om för honom, att han varit över till
andra sidan och varnat den låga
kasten, att en fara hotade dem.
Omar lutade sitt bleka huvud mot
relingen. Han kände sig så väldigt
matt. Hunden hade gjort honom så
illa. De stora betten gjorde så ont.
Om han ändå snart vore framme!
Det svepte till i segelduken och
båten ökade farten något. Omar för-
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
