Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 19. 14 Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Birgits hj ärtesorg.
— Av Edla Ljungmark. —
Birgit satt i sin bänk och var
alldeles översiggiven. Del hade hänt henne
ett missöde, som kom tårarna att
skölja ned för kinderna. Bara för ett par
dagar sedan hade de gamla
läseböckerna i folkskolan bytts ut mot nya,
fina böcker, som kostade mycket
pengar.
— Var nu aktsam och rädd om
böckerna, hade magistern sagt, då han
delade ut dem, och så hade nu detta
hänt.
Birgit var förtvivlad. Hon som
alltid var så försiktig och ordentlig med
allting, blev nu den första att skada
den dyrbara bok hon fått sig
anförtrodd. Om det varit måttligt, men det
här var alldeles förfärligt.
Magistern föreslog, att man skulle
skriva av ett vackert stycke ur den
nya boken, och just som Birgit
öppnade boken, olyckades hon stöta till
bläckhornet. Både pärmen, sidorna
och de blad som låg öppna blev
fläckade av bläcket. Hon försökte
skyndsamt torka upp bläcket med ett
läskpapper, men ack, det var till ingen
nytta, fläckarna satt kvar.
Magistern var en god, vänlig man,
högt värderad och älskad av sina
skolbarn, men det här var ju något
enastående, tålamodsprövande.
Aldrig hade något sådant hänt
Birgit, då hon använde den gamla
läseboken, och så skulle detta hända, bara
ett par dar efter det hon fått den nya.
Inte var Birgit rädd för magistern, han
förgick sig aldrig mot sina elever, men
— Jag har ju sagt att jag gör det,
två gånger har jag sagt det.
— Ja, sade brodern, men du har
inte sett glad ut än, när du sagt det.
— Jag förlåter dej, sade hon med
ett riktigt soligt leende och då blev allt
bra på en gång.
Så förlåter man av hjärtat.
det kändes ändå så förfärligt svårt att
visa honom, vad hon ställt till.
Det fanns ingen möjlighet att få bort
dessa rysliga fläckar, trodde Birgit.
Om aldrig magistern varit ond förr,
så blev han det nog nu. Vad skulle hon
taga sig till? Hon kände sig som den
olyckligaste lilla flicka i världen.
Någon skrivning kunde det inte bli
av för Birgit, hon bara grät. Ilon hade
inte velat skada boken för aldrig det,
och nu skulle de där bläckfläckarna
sitta kvar, så länge det fanns en bit
kvar av boken. Och alla skulle få veta,
att det var Birgit, som gjort det.
Det kändes alldeles odrägligt där
Dagens bild.
Gör räkenskap! — Vikten att förlåta.
Den Helige du fåfängt prisar
med böners mängd och sångers ljud,
om ej din mänskokärlek visar
din sanna kärlek till din Gud.
För honom fåfängt du begråter
din brist vid nådens altarfot,
om du en broder ej förlåter,
vad han har brutit dig emot.
J. O. Wallin.
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
