Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 19. 14 Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men titta!
En trägen en.
Sven Olov leker ute
med kärra, häst och bil.
han lastar och han jobbar
och forslar stenar flera mil.
reda åf pojkarna på vinden fanns det
intet virke, som passade till
fotografi-ramar. De måste därför yppa sin
hemlighet för far och be honom skaffa det
som behövdes. Och det gjorde han
gärna. Men när han lämnade dem
virket, gav han dem en förmaning på
köpet.
— Kom ihåg, sade han, att det är
viktigare, att arbetet blir välgjort än
att det blir färdigt på rekordtid!
Som han emellertid visste, att hans
goda råd och förmaningar brukade gå
in genom det ena örat och ut genom
det andra, lät han sin förmaning
åtföljas av ett löfte.
-— Om ni sköter er riktigt fint, sade
han, så ska ni få följa med till
marknaden i Norhult på lördag.
Löftet väckte stort jubel. En
marknadsresa var bland det roligaste
pojkarna kunde tänka sig. Men far fann
det säkrast påminna om att det var ett
villkor förknippat med löftet, och om
inte detta uppfylldes bleve det ingen
marknadsresa av.
Detta dämpade dock inte pojkarnas
glädje. Visst skulle arbetet bli
ordentligt utfört — fattades bara annat!
Denna gång skulle de utföra ett fullgott
arbete. Alice var för resten inte den
som höll till godo med ett fuskverk,
hon som själv var så petnoga med allt
vad hon gjorde.
I vanliga fall tyckte Rolf och Sture
det var ett nöje att slöjda, men den
här gången föll det sig litet besvärligt.
Tiden var så begränsad, ty
marknaden i Norhult skulle ju gå av stapeln
redan på lördagen, och innan dess
måste det egentliga slöjdarbetet vara
färdigt. Visserligen var det flera dagar
till lördagen, men under de dagarna
kom det så mycket, som lockade de
båda slöjdarna bort från verkstaden.
Dessutom vågade de ej annat än arbeta
i långsammare tempo än vanligt.
Annars kunde marknadsresan lätt gå om
intet.
Följden blev den, att de när
fredagen kom, hade det mesta på
ramarna ogjort. På hemvägen från
skolan kom de därför överens om att ta
itu med arbetet, så snart de ätit
middag, och sedan hålla på i ett sträck,
ända till de var färdiga.
En god stund arbetade de med stor
flit. Men plötsligt hördes klampande
steg i vindstrappan, dörren till
verkstaden rycktes upp, och deras kamrat
Sören kom in.
— Skynda och kom med, pojkar,
ropade han. Jag har fått en fin maskin
av fabror Anton i Göteborg, som är
hemma och hälsar på. Ni måste genast
följa mig hem och provköra den.
— En maskin — vad för slags
maskin, frågade Rolf.
— Pytt fick du veta’t, skrattade
Sören. Du kan väl bärga dig, tills du får
se den!
Pojkarna ångrade bittert, att de
dragit ut så länge på sitt arbete. Nu var
det emellertid ingen annan råd än att
knoga på, tills de var färdiga med sitt
arbete, hur frestande det än kunde
varit att skjuta upp med det till kvällen.
Då de förklarade för kamraten, vad
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
