Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 20. 21 Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En uppvaktning.
— Av Onkel Dalmas. —
Det var bara en vecka kvar till mors
dag, och oron ökade med varje
timme. Länge och väl hade trion i
Lyck-hem förberett sig för den stora dagen.
Då skulle det bli uppvaktning för mor.
Men det var nära nog omöjligt att
komma undan mors vakande ögon
med en enda övning. Överallt
inomhus var hon med, och i skogen var det
ännu för kallt för att träna på allvar.
Programmet var klart. Det skulle
bli sång av dem alla tre, tal av
Gunnar och deklamation av Greta, som
var minst. Lisa skulle sköta
kaffebrickan och vara till hands, om inte de
andra klarade upp sitt. Hon hade
skrivit både sången och talet och
hittat poemet i en bok.
Utan träning kunde det dock inte
gå. Men aldrig hade mor varit inne
så mycket som den sista veckan. Det
var precis, soin om hon anat något.
Men det var inte möjligt, så tyst som
de viskat sina planer till varann.
Till slut kom dock den efterlängtade
stunden. I Norrgården hade man fått
en flicka, och när mor fått undan det
mesta för dagen, gick hon och far en
kväll dit över för att gratulera. Lisa
fick i uppdrag att koka upp mjölk till
gröten åt sig och syskonen. Sedan
skulle de alla tre • gå till sängs. Lisa
var så van med sådana småsysslor, så
mor behövde inte vara orolig. Med
den oskyldigaste min i världen
frågade hon:
— Blir ni borta länge i kväll, mor?
— Ja, vi stannar nog ett bra tag,
svarade mor. Lägg er och sov gott!
Stäng inte med haken utan bara med
nyckeln och ta ur den ur låset, annars
kommer vi inte in. God natt med er!
Alla tre hade så när skrikit till
hurra! Men så kom de ihåg. att de inte
fick så mycket som andas sin
hemlighet. Greta började ta av täcket på sin
bädd. och Gunnar plockade samman
böckerna på hyllan. Lisa satte fram
tallrikar på bordet, medan hon sade:
— Ja, det gör ingenting, för vi är
inte rädda att vara ensamma.
— Neej då, inte för spöken ens,
ropade Greta, för något måste hon hitta
på, om hon inte skulle spricka av
spänning.
— Inte jag åtminstone, sade
Gunnar överlägset. Han var ju enda
karlen i sällskapet och det måste han låta
veta litet då och då.
Mor skyndade efter far, som redan
var ute på gården. Barnen lyssnade,
tills fotstegen dött bort. Då blev det
ett rungande hurra, och snart var
generalövningen i gång.
— Kära lilla mor, började Gunnar
sitt tal, vem är väl lik dig. Ingen i
hela världen. Det vet far, och det vet
mor, och det vet vi alla, fast vi just
aldrig säger det till dej. Men ibland
tänker vi det, och ibland säjer vi det
till varann, och det är väl lika bra. Nu
vill vi tacka dej för allt och gratulera
dej, mor, på mors dag, Vi önskar, att
Dagens bild.
Lydnad i ord och gärning.
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
