Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 21. 28 Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Till mor från Allan."
— Av Ester Molin. —
Om några dagar är det mors
födelsedag. Barbro och Elsa har sytt små
dukar, som de tänker ge henne, men
Allan vet rakt inte, vad han skall
hitta på, och sparbössan är alldeles tom.
Det fanns en krona där för litet
sedan, och den hade han beslutat att
gömma för att använda till någon
present åt mor. Men så en dag, då han
gick förbi kiosken, fick han se, att de
fått hem så mycket gott, det låg stora
högar med choklad och köla i
fönstret. Allan kilade kvickt hem efter sin
krona. Han tänkte naturligtvis inte.
köpa för hela slanten, men hur det nu
var — ja, det är ju så dyrt allting, och
när så Allan handlat och fröken i
kiosken räknat ihop summan, blev det
nittiosex öre. Pojken blev först
alldeles förskräckt och tänkte be att få
lämna tillbaka en del av gotterna,
men så tyckte han, att det var så
förargligt, ty det stod ett par andra
pojkar bredvid, och de kunde ju då få
den uppfattningen, att han hade ont
om slantar, och se det var en sak, som
Allan var mycket rädd för. Han ville
nämligen alltid låta påskina, att han
hade så gott om pengar, och
sparsamhet det var någonting, som han
avskydde.
Men nu ångrar han i alla fall, att
han gjort slut på sin krona, tv Allan
tycker mycket om sin mor och skulle
så gärna ha velat ge henne något på
högtidsdagen.
I sitt bekymmer kommer han
plötsligt ihåg mormor. Bestämt kan hon
hjälpa honom. Hon brukar alltid ha
så bra förslag.
Allan går därför över till den
gamla damen, som alltid blir så glad, då
någo! av de kära barnbarnen
kommer på besök.
Mormor tittar deltagande på sin
dotterson, då denne omtalat sin svåra
belägenhet. Det är så klart, att hon
vill hjälpa honom, men inte på det
sätt som Allan tänkt si?.
Pojken hade nämligen undrat oni
han inte kunde få låna en liten slant
att köpa något för till mor.
— Nej, vet du, Allan, att låna del
är så oförståndigt, det ska vi låta bli,
om vi inte absolut är tvingade därtill.
Kan vi inte hitta på något annat sätt
att göra mor glad? Om du till
exempel skulle lova henne att vara en
riktigt snäll pojke, tror du inte hon
skulle bli förtjust över en sådan gåva?
Allan bara ler lite smått. Nu
skämtar allt mormor med honom.
— Det där, menar han, de’ ä’ ju
ingen sak, ingenting att komma med;
på en födelsedag.
Men mormor måtte ha menat allvar
ändå och ger inte vika för Allans
betänkligheter.
— Om det nu nödvändigt skall
vara en sak, säger hon, nog kan det bli
Dagens bild.
Löftet om Andens uppfyllelse.
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
