Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 22. 4 Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samma par skor.
- Av U. V. -
— Detta är de enda par jag har.
En sommardag för tio år sedan satt
en tolv års pojke i ytterrummet på ett
redaktionskontor i Newyork. Det var
en av redaktionens springpojkar. En
av hans kamrater hade dagen förut
slutat sin anställning, och en hel rad
av pojkar hade redan varit och sökt
den lediga platsen. Men ingen av dem
hade blivit antagen.
Strax före klockan sex kom ännu
en pojke, av ungefär samma ålder och
kroppsstorlek som den i stolen.
— Jag har hört, att här skulle
vara en plats ledig för en springpojke,
sade den nykomne.
Pojken i stolen såg granskande på
den platssökande utan att svara.
Pojken framför honom var oklanderligt
Vet du vad gott kamratskap är?
Lär dig det av denna berättelse!
ren, och det var något bestämt och
pålitligt över hela hans väsen. lians
klara blå ögon vittnade om ärlighet och
frimodighet. Pojken i stolen reste sig
och gick in i nästa rum, men kom
snart tillbaka igen, följd av en av
redaktörerna.
— Vad heter du, frågade
redaktören.
— Walter Johnson, svarade den
platssökande.
Redaktören ställde en hel rad
frågor till Walter, såg på hans betyg och
sade slutligen, att han kunde få
platsen.
— Du får arbeta hela natten,
upplyste han. Du börjar i afton klockan
sex och håller på till klockan två. Det
finns flera andra pojkar, äldre än du,
som arbetar på samma gång, och de
skall tala om för dig, vad du har att
göra.
— Jag skall komma, sade Walter
och gick mot dörren.
Då upptäckte redaktören att han
var barbent.
— Vänta litet, var har du dina skor,
frågade han.
Walter slog ned ögonen och såg ut
som om han inte visste, vad han
skulle säga. Det dröjde dock inte länge,
förrän han tog upp sig igen, och han
svarade:
— Jag har inga skor.
— Har du inga skor! Men vi kan
inte ha en barfolad springpojke. Kan
du inte skaffa dig ett par?
Walter såg villrådig ut.
— Jag skall försöka, sade han med
osäker röst.
— Gott, kom då klockan sex med
skor på, och platsen är din. Annars
måste vi skaffa oss en annan
springpojke.
I nästa sekund var redaktören
försvunnen.
— Uff, där rök den platsen, tänkte
Walter. Han sörjde däröver och lät
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
