Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 23. 11 Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berga söndagsskola
i Arsunda, Gästrikland, hälsar med denna
bild söndagsskolorna runt i landet. Fotot togs
en dag i vintras och kan bli en glad
påminnelse, om att det nu äntligen är sommar.
blev det fart på Humba. Han for i
väg som skjuten ur en kanon. Under
pojkarnas stora munterhet sprang han
till sin mors hus. Nsia skrek efter
honom ooh sade:
— Du skall inte vara dum och
enfaldig! Kom tillbaka, ty den vite är inte
farlig.
Humba visste nu inte, hur han
skulle göra. Att pojkarna flinade åt
honom, tyckte han inte om. Tänk, om
han skulle fatta mod och gå tillbaka
till pojkarna. Varför skulle endast han
vara rädd, när de andra pojkarna ej
var det. Långsamt och försiktigt kom
han fram till hövdingens hus, men han
höll sig på vederbörligt avstånd ifrån
främligen, ifall denne skulle komma i
närheten av honom.
Den vite tyckte, att det var trevligt i
byn. Pojkarna skockade sig omkring
honom. Efter en stunds förlopp kom
hövdingen dinglande med en tupp,
som han skänkte sin gäst i hopp om att
få en mycket större gengåva. Några
bygubbar kom med nyvärpta ägg, och
en pojke kom med en pisangklase.
Nsia, som förde pojkarnas talan,
sade:
-— Då du kommit till vår by, skall
du berätta för oss, hur det är i de vitas
land. Vi är så nyfikna för att få höra
något därifrån. Jag har ju förr hört
dig berätta om förhållandena där, men
jag vill höra mer. Och de flesta av
pojkarna här har ingenting hört om de
underbara saker, som finns där borta.
En pojke, som knappt hade en
kläd-tråd på kroppen, frågade:
— Är alla barn i ditt land klädda?
— Ja, det är de. De har inte bara
skjortor och byxor utan också
strumpor och skor. Endast under sommaren
springer de barfota, och det tycker de
är så roligt.
— Ligger dom i riktiga sängar,
frågade en annan.
— Ja, det gör de också. Många barn
har små trevliga sängar, och när de
är riktigt små, får de åka i trevliga
vagnar.
Frågor i mängd haglade över den
vite, och han hade ett väldigt arbete
med att besvara dem alla.
— Blir barnen där stungna av
skorpioner, frågade en pojke, som stod
alldeles i närheten av den vite.
— Nej, det finns inga sådana kryp
där.
— När det är mörkt, vågar väl inte
barnen gå ut av fruktan för leoparden.
Vi är så rädda, när vi hör leoparden
spinna.
— Där finns inga leoparder, inga
skorpioner, krokodiler och stora
ormar.
Vid det beskedet slog pojkarna ihop
sina händer och förklarade, att det
måste vara ett härligt land, där man
inte behövde frukta för dessa odjur.
— Får dom äta sig riktigt mätta
där, frågade en pojke, som var så
mager som ett av Faraos magra nöt.
— Tre gånger om dagen får barnen
mat i mitt land, sade den vite.
— Tre gånger, utropade alla med
den största förvåning. De trodde inte
sina öron.
—• Men då är väl barnen därborta,
sade Nsia, riktigt tacksamma till Gud,
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
