Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 26. 2 Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trådrullar skulle han köpa, och
bråttom var det.
Bertil stoppade slantarna i fickan
och begav sig genast i väg. Nere på
landsvägen träffade han några andra
pojkar, och nu ämnade dessa skoja
litet med honom, eftersom han narrat
dem många gånger förut.
— Titta, nu kommer storljugaren,
ropade de. Har du
något nytt och
märkvärdigt att
berätta i dag,
Narr-Bertil?
Bertil hade inte
lust att tåla sådana
förolämpningar,
allrahelst som de
andra pojkarna var
mindre och
svagare än han. Utan att
bry sig om sin
mors förmaningar
rusade han mot
pojkarna. Det var
också just vad
dessa hade väntat. De
skingrade sig och
sprang skrikande
och skrattande åt
olika håll. Bertil
valde att förfölja
den pojke, som
kallat honom
storljugaren. Denne
flydde inåt skogen,
och Bertil förföljde
honom över stock
och sten. Men den
andre var snabbare
kom undan. Bertil
snavade också över en trädrot och
snurrade ett par varv runt på marken.
Han stötte sig också ganska illa och
förlorade lusten att förfölja längre.
Nu kom han också ihåg, att han
måste skynda sig till handelsboden.
När han äntligen kom fram dit och
trevade med handen i sin byxficka för
att ta upp pengarna, hittade han
endast enkronan. Femtioöringen var
försvunnen. Troligen hade han tappat
den Ute i skogen, Här ban förföljde
kamraten. Nu kunde han endast köpa
fyra trådrullar, eftersom de kostade
tjugofem öre stycket.
När Bertil kom tillbaka hem, stod
hans mor ute på trappan och väntade
på honom.
— Så länge du dröjde, sade hon
förebrående. Visste du inte, att jag hade
brått?
— [-Handelsmannen-] {+Handelsman-
nen+} var inte inne,
så att jag fick
vänta på honom en
god stund, svarade
Bertil genast, i det
han lämnade
paketet med
trådrullarna.
— Här är bara
fyra trådrullar,
fortsatte hans mor,
när hon öppnade
paketet. Då har du
väl femtio öre
tillbaka?
— Nej, jag fick
bara fyra rullar för
en och femtio,
svarade Bertil hastigt.
— Jag skall ringa
till handelsboden
och fråga, sade
modern och såg
strängt på Bertil.
Har du verkligen
inte ljugit nu igen?
— Nej, det är
alldeles sant, svarade
Bertil, men han
vågade inte se sin
mor i ögonen.
Och när han såg, att modern gick in
till telefonen, hade han inte lust att
stanna i närheten. Han skyndade bort
mot vedboden bakom stugan. Där satt
hans yngre syster Ingrid och lekte.
Han frågade, om hon ville följa med
ned till ån och bada och ro litet i
båten.
— Får vi lov till det för far och
mor, undrade systern.
—- Javisst, jag har frågat, ljög Ber-,
til. Kom du bara!
Om du än är späd och vek,
tala alltid sant!
Är det allvar, år det lek,
tala alltid sant!
1 din ungdoms gyllne vår
tala sanning, hur det går!
Om du lever hundra år,
tala alltid sant!
Sanning för till målet fram,
tala alltid sant!
Lögnarn sluta får med skam,
tata alltid sant!
Den med lögn sig nu bespar
obehag, har värre kvar —
Den som mod i bröstet har,
talar alltid sant.
Har du orätt, det bekänn,
tala alltid sant!
Sanning aldrig skadat än,
tala alltid sant!
Den med lögn vill skydda sig,
fortgår på fördärvets stig,
Därför mod, bemanna dig,
tala alltid sant!
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
