Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 26. 2 Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nere vid bryggan var vattnet grunt,
och det dröjde inte länge, förrän både
Bertil och Ingrid klätt av sig i
baddräkterna och plaskade i vattnet. Men
Bertil ville också fara ut med båten ett
slag. Han lät systern hoppa i och sätta
sig i aktern, medan han gjorde loss
båten och slog sig ned på roddtoften.
Men när han skulle sticka ut
årorna, bar han sig så oskickligt åt, att de
föll i vattnet och fördes undan av
strömmen. Och när Bertil kastade sig
ut över bålkanten för att gripa tag i
dem, stjälpte båten, och både han och
systern kom i vattnet.
Själv hamnade Bertil på grunt
vatten och kunde plaska sig i land. Men
systern, som suttit i aktern, kom
längre ut i ån. Simma kunde hon inte. Men
lyckligtvis fick hon tag i en kant av
den vattenfyllda båten och följde med
denna i strömdraget.
— Spring efter hjälp, Bertil, ropade
hon ängsligt. Jag orkar inte hålla fast
så länge.
Bertil hade endast de våta
badbyxorna på sig, när han skyndade upp
till Åtörpet, som låg närmast bryggan.
Där inne i stugan satt torpare Johan
själv och två av hans pojkar.
— Ni måste komma och hjälpa
mig, ropade Bertil. Ingrid håller på att
drunkna nere i ån.
— Jaså, då ligger hon förstås och
plaskar i tvättbunken, undrade en av
pojkarna och flinade. Vi har hört dig
berätta sådana historier förr, och nu
är det inte så lätt att lura oss.
— Nej, hon är ute i ån, och håller
på att drunkna. Det är alldeles sant,
fortsatte Bertil, och nu var han riktigt
ängslig.
— Ja, det är väl lika sant, som allt
annat du brukar ha att tala om,
Narr-Bertil, sade den andre av torparens
pojkar.
Bertil fick tårar i ögonen. Han
förstod, att ingen ville tro honom,
eftersom han ljugit så ofta. Men i
detsamma hörde torpar Johan själv ropen
från ån genom det öppna fönstret.
— Sannerligen tror jag inte, att
pojken talar sanning för en gångs
skull, utropade han och rusade ut och
ned mot ån.
Efter några minuter hade torpare
Johan också fått tag i den drivande
båten och bärgat både denna och
Bertils syster. Och medan han drog upp
båten och tömde ur vattnet i den,
tittade han skarpt på lille Bertil och sade
allvarligt:
— Nu tycker jag, att du bör ha sett,
hur nödvändigt det är att alltid tala
sanning. Låt det här bli en varning för
dig hädanefter!
Så blev det också. Så snart Bertil
var på väg att narras eller säga en
osanning, kom han alltid att tänka på
händelsen vid ån, då hans syster höll
på att drunkna. Och snart hade folk
inte längre någon orsak att kalla
honom storljugare eller Narr-Bertil.
Dagens bild.
Mirjam vakar över Moses.
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
