Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 27. 9 Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När lördagen kom, var kajan
alltfort hos Tage, och nu fick hon följa
med ut till sommarstugan, där Tage
och hans föräldrar skulle tillbringa
flera dagar. Därute trivdes kajan,
och hon flög inte långt bort varje
gång, hon prövade sina vingars
bärkraft. Tage kunde bara ropa på
henne, så kom hon genast. »Kajsa» blev
hon kallad, och det namnet lydde
hon.
Det var härliga bad ute vid
sommarstugan, och Tage badade
dagligen. Han hade lärt sig att simma, så
hans föräldrar var inte alls oroliga
för honom. Kajsa satt alltid nere vid
stranden och såg utefter sjön, då
Tage simmade ut.
Så en dag var det tryckande hett,
och Tage skyndade ner till badet litet
för häftigt. Kajsa hade inte hunnit
med honom ner. Hon satt i ett träd
uppe vid stugan och åt på en brödbit.
Tage simmade ut. O, vad det
härliga vattnet svalkade av hans varma
kropp, och det gick så ofantligt lätt
att simma. Han riktigt klöv vattnet
som en liten motorbåt.
Tage glömde, att han redan var
långt ute på djupt vatten. Han bara
njöt av den underbara svalkan, som
det härliga badet gav. Han simmade
nu på rygg, men det var konstigt med
ena benet.
— Vad kunde det vara? Han
försökte sparka med det igen, men det
gick bara med stor svårighet, och till
slut så stelnade det fullständigt till.
Han försökte sparka med det vänstra
benet, men han sjönk och sjönk. Han
kunde inte hålla sig flytande.
Krampen gick ända upp i sidan.
— Vad skulle han göra?
Han var långt från land. Far låg
nog och sov nu, och mor var säkert
uppe i skogen och plockade bär.
Ingen skulle höra hans rop. Ingen?
Jo, kanske någon.
— Kajsa! Kajsa!
Tage ropade med gråten i halsen.
Han var fullständigt förtvivlad.
— Kajsa! Så förmådde han inte
mera. Han hörde en susning. Han såg,
hur bladverket delade sig i den
lummiga björken. Han såg något svart
skjuta ut och komma över
vattenytan.
Men så försvann det. Han sjönk för
första gången.
Kajan flaxade vilt över ringarna,
men hon upptäckte ingen. Så vände
hon och flög hem till stugan. Dörren
var stängd, men hon satte sig på
fönsterblecket och började bearbeta
rutan med sitt hårda näbb. Snart
öppnades fönstret, och Tages far
hoppade yrvaken upp från sin
middagsslummer. Han förstod genast, att det
måste vara något på tok, eftersom
kajan bar sig åt på det sättet. Han
trodde faktiskt, att hon skulle
spräcka glaset.
Han rusade ut på trappan.
— Tage, Tage, ropade han med
kraft i stämman.
Ingen Tage hördes svara, men
kajan hade redan lyft och flög utåt sjön
Dagens bild.
Den unge Samuel.
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
