Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 27. 9 Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och började kretsa över några ringar,
som tydde på att Tage varit vid ytan
för andra gången.
Med långa språng skyndade Tages
far ner till bryggan, hoppade i båten
och rodde med hårda årtag utåt. Han
höll kurs på kajan hela tiden, ty hon
flaxade och ropade just över en viss
bestämd punkt. Meter efter meter,
tio meter, tjugo meter, trettio, fyrtio,
femtio, nu, nu var han framme Han
såg något mörkt i vattenytan. Det var
Tage, som sjönk för tredje gången.
Men i samma ögonblick grep den
starka fadershanden om honom, och
sekunden därefter var Tage uppe i
båten. Hans far lyfte genast undan
sittbrädet och lade Tage på magen
och började med
livräddningsförsöken. Han arbetade intensivt i femton
minuter, och så skvalade en massa
vatten ur Tages mun, och han
började kvickna till. Han slog upp ögonen.
— Var är jag?
— I båten, käre vän.
— I båten!
— Ja, du hade sjunkit, käre Tage,
du hade sjunkit, om inte Kajsa hade
varit.
— Krax, krax!
Kajsa hade satt sig i fören och
putsade sina fjädrar.
— Nu kommer jag ihåg, far. Jag
såg henne komma, då jag ropade.
—• Ja, hon flög nog ut här, men
sedan vände hon och väckte mej. Hon
höll på att hacka sönder rutan. Nu
har hon i sanning tackat dig för att
du räddade henne från de där
pojkarna för några veckor sedan.
— Ja, far.
— Näst Gud har du Kajsa att
tacka för det här.
— Ja, far.
Kajsa hoppade ner och satte sig
intill Tage, som tog henne i sin famn
och smekte henne över fjädrarna. Nu
var de oskil jaktliga.
— Tack ska du ha Kajsa, sade Tage
rörd och tänkte på hur det kunde gått,
om inte fågeln varit.
— Krax, krax, blev kajans svar.
Vänskapen mellan de två var
därmed grundmurad för livet.
212
/ samma ögonblick grep fadershanden
honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
