Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 28. 16 Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hos tandläkaren.
— Av lan Hannes —
På Backen var denna dag en
jämmer och klagan utan like. Mor och far
hade bestämt, att Bo och Lisa skulle in
till stån för att se om sina tänder, och
detta var det hemskaste de visste,
eftersom de inte kunde glömma
tandläkarbesöket ungefär för ett år sedan.
Visserligen hade deras tänder inte
blivit mer än undersökta den gången,
men medan de suttit och väntat på sin
tur, hade hemska vrål och tjut trängt
ut genom dörren till
mottagningsrummet, och när mor på Backen hade
frågat sköterskan, vad det var för ett
oväsen, hade denna sagt, att det var en
liten flicka, som fick sina tänder
plomberade. Sedan den dagen
avskydde Bo och Lisa blotta namnet
tandläkare.
En stadsresa var ju annars i och för
sig något mycket trevligt, som inte
vankades varje dag. Då fick de följa
med mor till de stora affärerna, där
det fanns så mycket roligt att titta på
och så det bästa av allt, få följa med
på kondis och äta bakelser. Men vad
hjälpte det att fantisera om all denna
härlighet, när de på samma gång
måste besöka tandläkaren. Bo och Lisa
hade försökt gömma sig på vinden
men blev nästan med detsamma
upptäckta och nermotade.
— Jag vill inte åka till stån, skrek
Bo, så mycket han orkade.
— Inte jag heller, skrek Lisa än
värre.
— Tyst med er ungar, sade mor och
höll för öronen.
—- Ja, men kan jag inte slippa att
gå till tandläkaren! Jag har ju inga
hål i dom, varför måste jag då åka
till tandläkaren, snyftade Lisa.
— Jag tycker du har klagat ganska
länge över att det svider i tänderna,
när du dricker något kallt, har du
glömt det, frågade mor.
— Jag skojade bara! Kan inte Bo
få följa med ensam, han har mycket
större hål!
— Det har jag visst inte, det har
jag visst inte, tjöt Bo.
— Vad är det här för oväsen,
frågade far, som just kom in för att göra
sig i ordning för stadsresan.
— Bo och Lisa skriker och väsnas
för att de måste resa till tandläkaren,
sade mor och pekade på de rödgråtna
barnen, och det hjälper inte, vari jag
än lovar dem.
En stund därefter var de emellertid
på väg till staden. De for förbi ängar
och hagar, där kor och hästar gick och
betade, förbi lantgårdar, där lyckliga
barn, scm inte behövde gå till
tandläkaren, sprang omkring och lekte,
samhälle efter samhälle åkte de förbi,
och till slut var de inne i stån, där
bussen stannade vid busstationen. Och
så bar det genast iväg till den
tandläkare, de varit hos föregående år.
Dagens bild.
Pojken, som återkom till liv.
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
