Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 29. 23 Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men dessvärre —
det gick som modern
hade fruktat. Fram
på sommaren satte
det i med en svår torka, ja, så svår,
att gräset i backarna blev nästan
avsvett, bäckar och källor sinade ut, och
träden stod med gula löv, fast det
bara var mitt i sommaren. Jorden i
Lillplätten blev torr som aska, och de
fina, vita blommorna började hänga
med huvudet. Alf sprang med
trädgårdssprutan både morgon och kväll,
men det hjälpte föga. Det var som om
den torra jorden aldrig kunnat dricka
sig otörstig. Och då vattnet i
brunnen också tog slut, visste han
verkligen inte, vad han skulle ta sig till.
En kväll klättrade han högre upp i
Skarfjället och kom till en avsats, där
han aldrig förr hade varit.
Han satte sig på en sten och tänkte,
att här kunde han kanske odla och
plantera till nästa år. Han satte
spaden i jorden och bände upp en torva
för att se, om jorden var torr. Men du
under! Hålet efter torvan var fullt av
vatten, innan han visste ordet av! Hur
kunde detta hänga ihop? Det måste
vara ett källsprång i närheten.
Javisst! Borta under den branta
fjällväggen fanns det en källa full av
vatten, så djup att han nätt och jämnt
kunde känna botten, då han stack ned
spaden i hela dess längd.
Inte långt efter detta revs
köksdörren upp, och Alf stormade in.
— Mor, ropade han, vet du något?
Det är vatten längre upp i fjället! En
stor källa!
— En källa —- där uppe, utbrast
mor. Det var då för rart! Det lär visst
finnas sådana mitt i hårda fjället
ibland, har jag hört. Vi måste upp och
se efter.
— Ja, detta var något till källa,
sade hon, då de kom upp. Nu kan du
riktigt få vatten till odlingen din. Det
värsta blir säkert att bära det ner för
de här branterna.
— Ah, det skall nog gå, menade Alf,
jag skall springa ner efter
vattenhinken, får du se!
Han skyndade iväg och var snart
tillbaka.
Han råkade komma på glid
och fick hinken över sig.
Men det gick inte fullt så bra som
han tänkt sig. För då han skulle
utför den svåraste branten med den
fyllda hinken, råkade han komma på glid,
fick vattenhinken över sig och rullade
i kapp med den nedför fjället.
— Nej, det går inte, sade mor, du
kan ju slå dig alldeles fördärvad. Vi
måste hitta på något annat.
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
