Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 30. 30 Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nog varit elak, för Hildegunn piskade
henne allt vad hon förmådde med en
liten visp.
— Skriker du mer, så får du ännu
mer ris, väsnades Hildegunn. Hon
skrek allt vad hon orkade — på
Hil-derids vägnar! Och så gav hon sig till
att slå dockan ännu värre.
Vad har Hilderid nu gjort för hyss,
undrade jag.
— Åh, hon har varit stygg. Och så
vill hon in till Pip-pip, men det får
hon inte lov till. Inte skall hon få
honom heller, för hon har varit så stygg
emot honom också. Du, du, tillade hon
med förtroligt bevekande röst, kan
inte jag få bli den vita och röda
prinsessan i stället?
— Men har Hildegunn redan glömt,
att Hilderid och prinsen är förlovade?
— Pytt! Han kan ändå aldrig gifta
sig med henne, för hon är bara av
vax. Hon skall i alla fall inte få
prinsen. Förr tar jag och stoppar henne i
spisen. Jag vill inte prinsen något så
illa! Hildegunn stampade i golvet, och
till sist gav hon dockan en spark, så
att hon dansade nedför trappan.
— Jag vill in, ropade Hildegunn
och tog i dörren till mitt rum.
Men då hon fått upp dörren och
såg, att prinsen var borta, blev hon
stående som fastspikad och sade inte
ett ord.
— Prinsen har väl hört, hur ond
du varit, sade jag, och så har han väl
tyckt det vara bäst att fara sin väg.
Då tog gråten överhand med lilla
Hildegunn. Hon kastade sig på golvet
och storsnyftade, så att hela kroppen
skalv.
Då blev jag orolig och skyndade
mig att berätta hela sanningen om
Pip-pips avfärd och att allt det andra
jag sagt bara var en saga.
Men jag fick inte mycken tack för
min ärlighet! Hildegunn höll på att
flyga på mig.
— Du ljuger, du ljuger, skrek hon.
Jag vill inte, jag vill inte! Du ljuger,
du ljuger! Hon sparkade efter mig, så
ond var hon.
Då måste jag säga henne, att om
hon bara var snäll, skulle nog
prinsen komma tillbaka till oss.
— Du skall inte skrika så där, bad
jag.
Det dröjde inte många dagar,
förrän Hildegunn och Hilderid var goda
vänner igen. Men prins Pip-pip mötte
jag aldrig mer. Kanhända han blev
kung över alla gråsparvar i den staden
och all dess omnejd — vad vet jag?
Dagens bild.
En konungs barndomsminne.
Herren är min herde,
mig skall intet fattas.
Han låter mig vila på gröna ängar.
Han för mig till vatten,
där jag finner ro.
Han vederkvicker min själ.
Han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.
Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont.
ty du är med mig,
din käpp och stav de trösta mig.
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
