Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 32. 13 Aug. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lille Dick och jätten.
— Av B. S-d. —
Lille Dick — det var en riktigt glad
liten fyr. Han sjöng och flöjtade så
lång som dagen var. Han var alltid
munter till lynnet, och det var aldrig
något som han lät lägga sig på sinnet.
Så en dag kände han lust att ta en
liten tur inåt skogen, som låg i
närheten av hans hem. Han begav sig
åstad, sjungande och flöjtande av
hjärtans lust.
Omsider kom han till en klar liten
bäck, som ringlade sig genom skogen,
och då han kände sig törstig, böjde
han sig ned för att dricka av dess
friska vatten. Men i samma ögonblick var
det någon som grep honom bakifrån,
och han märkte, att han råkat i
händerna på en stor jätte, många gånger
större än han själv. Jätten såg belåtet
på sitt offer, stoppade ner Dick i en
säck och bar bort honom.
Stackars Dick gjorde alla möjliga
förtvivlade försök att komma ut, men
det lyckades inte. Han skrek och
kämpade av alla krafter och försökte
att komma ut ur säcken genom att
riva den itu, men jätten bara skrattade
åt hans ansträngningar och gick
vidare med ett allt fastare grepp om
säcken.
Äntligen kom jätten till det hus,
där han bodde. Det var ett mörkt och
dystert hus med en stor mur omkring,
men ingen trädgård, inga täppor eller
trän av något slag. Då han kom in till
sig, öppnade han säcken och tog ut
lille Dick.
Den stackars fången trodde nu, att
hans sista stund var kommen. Ty då
han tittade sig närmare omkring, såg
han en stor eld, och på den låg två av
jättens tidigare offer för att stekas till
middag.
Emellertid blev Dick inte dödad.
Jätten satte honom i stället i ett
fängelse, som han hållit i beredskap
för honom. Fängelset var ganska
mörkt med galler runt om, och den
enda föda, som bestods Dick, var ett
stycke torrt bröd och en kopp vatten.
Dick slog huvudet mot järnstängerna,
for fram och tillbaka och kände sig
högst eländig.
Nästa dag kom jätten och såg till
Dick, och då han upptäckte, att han
inte ätit av det torra brödet, tog han
honom om huvudet och tvingade
honom att äta några smulor. Stackars
Dick hade varit alltför skräckslagen
för att tänka på maten.
Det gick ännu en dag, under vilken
Dick var ensam i mörkret, och det var
en mycket trist dag. Han tänkte bara
på sitt hem, kamraterna, blommorna,
solskenet och alla andra goda ting,
som han lärt att sätta värde på. Han
skrek i förtvivlan och försökte pressa
sig ut mellan järnstängerna, men han
bara rev sig och gjorde sig skada.
Så kom jätten och ville att Dick
skulle sjunga, för det visste han var
något som fången kunde. Men hur
skall man kunna sjunga, när hjärtat
vill brista av sorg eller förfäran?
— Sjung, sjung, sade jätten, men
Dagens bild.
Tolvåringen som blev uppväckt.
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
