Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 32. 13 Aug. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men titta!
En vacker kalv.
Åh, vad du plockar på marken,
du li!’.a Rosagull!
Far säjer du skall äta,
så du får sommarhull.
Jag vill, att du skall leka, —
vi springer runt ett tag,
och sen, så får du ä!a
för mej båd’ natt och dag.
te nu, vad det farit i honom den där
dagen. Det hade varit ruskigt och
regnigt och åskan hade mullrat så
häftigt. Han hade låtit brevet ligga kvar i
väskan. Dagen därpå hade han glömt
det, likaså ett par dagar till, och så
hade han lagt det i sin låda utan att
läsa, vad som stod utanpå det. De
vackra stämplarna och det gröna
kuvertet trodde han härstammade från
utlandet, och att Johan skickat av
det, tvivlade han inte alls på. Sedan
den dagen hade han inte vågat stanna
och svara tant Lena, utan han hade
skyndat undan för henne.
Nu höll han brevet i handen. Det
var ju från Stockholm. Inte från
utlandet. Och det var inte igenklistrat
heller. Han vek försiktigt upp fliken
på kuvertet och drog fram brevet. En
tryckt broschyr. »Ni som hör dåligt,
använd våra apparater o. s. v.» Och
han som hela tiden trott, att det
kanske hade varit avsänt av farbror
Johan. En broschyr från en
stockholmsfirma, som ville sälja en
apparat. Det gick något av lättnad över
Eriks ansikte. Han stoppade på sig
brevet, låste skåpet och skyndade ut.
Han stannade cykeln vid
kökstrappan och ropade in till mor, att farbror
Johan kommit hem och att han skulle
åka upp till honom och få en present.
Det var en glad Erik, som
trampade fram på den lilla stigen.
Inne i stugan vid finbordet hade
mor Lena dukat fram saft och
vetebullar. Johan satt vid bordet intill
mor Lena, och de väntade på Erik,
som knackade på och steg in.
— Vi tänkte börja, men så såg
Johan dig komma. Sätt dig får du saft!
Du har varit så kvick om morgnarna,
så jag har inte fått hälsa på dig. Nu
får du allt sitta stilla ett slag, då
Johan lovat dig en kniv. Varför har du
haft så bråttom, frågade mor Lena,
när Erik satt sig på stolen.
— Jag har haft så bråttom, sade
Erik, ty bråttom hade han haft, ty
han skulle göra mera än cykla med
posten.
— Jaså.
När de sedan druckit saften, och
mor Lena var ute i köket, sade Erik:
— Farbror Johan.
— Ja.
— Det var en dag, när det åskade
så hemskt. Jag cyklade inte upp till
tant Lena med det här brevet. Och
sedan har jag inte vågat komma fram
till trappan, då hon väntat.
— Men du kunde väl lämnat det
nästa dag.
— Jag glömde det flera dagar.
— Får jag se. Huj, sådant strunt.
Det var verkligen skönt, att du inte
gav mor den här broschyren. Hon har
nämligen litet ont för att höra, men
blir så ledsen, om något eller någon
påminner henne därom. På sätt och
vis var det en god sak, att du inte
lämnade fram det. Men en annan gång
bör du övervinna en sådan feghet. Det
kunde ju vara något viktigt. Och man
skall vara ärlig.
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
