Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 34. 27 Aug. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men titta!
Ett fint åk.
När söndagsskolan börjar,
då tar . vi pappas bil
och åker dit och låtsas,
att det är många mil.
Om inte bilen startar,
vi springer dit vi två,
ty från den första dagen
vi vill i skolan gå.
fått en stor, fin pappersdrake, som
Edvin och Axel gjort.
Allt det där tänker den lille pojken
på under de korta ögonblick, som han
står där, obeslutsam om vad han skall
göra.
Men plötsligt tycks han ha kommit
till klarhet, och modigt stiger han ut
på stridsområdet. Flera gånger är han
nära att komma i vägen för vinande
knytnävslag, men hur det nu är, så
undgår han faran. Han springer fram
och tillbaka emellan de stridande och
lyckas få ett grepp i än den enes än
den andres kavaj.
Känslorna bland åskådarna tycks
vara delade. En del finner stort nöje i
den oväntade situationen och skrattar
hjärtligt, en del blir förgrymmade.
Edvin och Axel kan inte heller fort-
sätta striden. Det går inte att ge de
rätta slagen, parera stötarna, när en
sådan där liten gynnare springer i
vä-gen.
— Va’ vill du? Va’ har du här att
göra?
Ilsket riktas frågorna till den lille.
— Ni får inte slåss! Ni ska’ va’
snälla mot varann!
— Äh, hör på grabben!
De som står främst i åskådarringen
rycker på axlarna, då de lyssnar till
Börjes snyftande svar.
De båda slagskämparna står där,
svettiga och andfådda, och stirrar på
den lille fredsmäklaren. Så tittar de på
varann — och nu får de plötsligt klart
för sig, vad det egentligen är som de
ställt till med.
Var det möjligt? Hade de verkligen
slagits? Och de, som alltid hållit
samman och varit så goda vänner! Aldrig
förr hade något sådant här hänt. Vad
var det egentligen bråket börjat om?
Jo, det var den där fina pennan, som
Axel fått och som Edvin nappat till sig
och stoppat i fickan. Men det gjorde
han ju bara på skämt! Och för en
sådan bagatell hade de varit nära att slå
varann fördärvade!
Ingen av dem kan säga något, men
det är, som om den ene förstår den
andres tankar.
Kamraterna börjar troppa av, det
var inget roligt längre. Kriget tycks
vara avblåst och fred sluten emellan
de stridande.
Klockan ringer. En ny lektion skall
bör ja. Edvin och Axel får brått med
att hjälpa varann borsta bort damm
och smuts från kläderna. Det var tur
i alla fall, att det inte blivit någon
skråma varken på dessa eller dem
själva. Men nog har de några misstänkta
svullnader här och där i sina ansikten.
En liten man, en som inte hör
hemma i det här laget, vandrar ut från
skolgården sneddar över landsvägen
till hemmet, som ligger där på andra
sidan. Den lille känner sig så lycklig
och nöjd, och med ett belåtet leende
kisar han mot solen, som skiner så
klart där uppe i det blå.
270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
