- Project Runeberg -  Barnavännen / 61 årgången. 1944 /
278

(1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 35. 3 Sept. - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men titta!

Två solbadare.

När sjön man inte har nära,
då får man knoga och bära
upp vatten i ett kar.
Men det går i alla fall bra,
det tycker både Lars och ja’,
ty solbad tillräckligt vi har.

se, hur husen och träden dansar förbi
som om de rörde sig i en virvel.

— Nästa sommar skall jag resa till
min bror på Öland, förkunnade Axel
viktigt. Då måste jag åka båt minst
en halv timme. Det blir mera
spännande än att bara åka tåg.

— Och bli sjösjuk, invände
Gunnar. Nej, tack!

Ingen ville lyssna på Axels
beskrivning av hans kommande sjöresa, ty
Lasses resa från deras lilla by till hans
mormor i staden långt borta var ju
alldeles förestående.

— I morgon reser jag, förkunnade
Lasse stolt. Ni kan få komma ned till
stationen och vinka åt mig.

Ett par av kamraterna lovade att
komma, de andra visste inte, om de
kunde bli lediga.

— Åh, ni kommer nog, menade
Gunnar. Ni säger så där bara för att
ni är avundsjuka. Kom, Lasse, skall
du inte packa ned dina saker?

Det tyckte Lasse var ett bra förslag,
och så promenerade hela pojkhögen
till Lasses hem för att titta på. Och
under vägen dit mötte de ytterligare
ett par grabbar, som genast greps av
brinnande intresse att se Lasse packa
för sin resa. När Lasse nådde trappan
där hemma hade han sålunda åtta
kamrater i sällskap.

— Skall ni resa till mormor hela
högen, frågade Majan och steg ut på
trappan. Då blir nog mormor
förskräckt och stänger dörren för er.

— Vi ämnar inte resa nånstans,
invände Sten. Vi kan avlägsna oss, om
du tycker så.

— Nej, kom in, kom in, utropade
Majan muntert. Vi har litet kvar av
Lasses födelsedagstårta, som ni kan
få smaka.

Pojkarna tittade förläget på
varandra. De hade inte beräknat att
komma på kalas, men nu dukade
Majan i alla fall fram saft och vatten
och en lockande fin tårta. Snart
kalasade de allesammans på godsakerna.

— När jag kommer tillbaka, skall
jag berätta allting för er, lovade Lasse
och smakade för tredje gången på sin
födelsedagstårta. Var lugn för, att jag
får många äventyr att berätta, både
om tågresan och om allt jag skall vara
med om hos mormor och mina
kusiner.

— När jag åker tåg, brukar jag
räkna alla bilar jag ser, sade Axel.

— Det skall jag också göra,
försäkrade Lasse. Jag tror det blir minst
två hundra. Och så skall jag räkna ut
hur fort tåget går . . .

— Hur skall det gå till, undrade
Sven misstroget.

— Man bara räknar smällarna mot
skenskarvarna. Det har jag lärt i en
bok, berättade Lasse.

— Räkna smällarna, upprepade
Gunnar. Prat, hur kan man säga, hur
fort det går för att man räknar
smällarna?

— Jo, fortfor Lasse ivrigt. Man
tittar på klockan och ser, hur många
sekunder det tar för hundra smällar.

278

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:27:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/barnavan/1944/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free