- Project Runeberg -  Barnavännen / 61 årgången. 1944 /
279

(1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 35. 3 Sept. - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sen multiplicerar man skenlängden
med hundra . . .

— Hur kan man veta hur långa
skenorna är, utbrast Sven nyfiket.

— Om inte annat kan man
fråga konduktören, förklarade Lasse
morskt. Det har jag gjort förut. Om
skenorna är nio meter långa, blir det
nio hundra meter på hundra
skensmällar. Har man sedan antalet
sekunder kan man lätt räkna ut, hur fort
tåget går på en minut eller en timme.

— Så skojigt, utropade Gunnar.
Den som finge följa med!

De andra sade det inte högt, men
man såg på dem, att de allesammans
bra gärna skulle ha velat vara med
om Lasses resa. Och när Lasse, åtföljd
av sin mamma, nästa dags morgon
stegade in på stationen för att köpa
biljett, var alla de åtta pojkarna
mangrant närvarande för att se till att
Lasse kom med. Ja, det artade sig
verkligen att bli en märkvärdig resa,
en resä som hela byn skulle tala om
under Lasses bortovaro.

— Jag skulle inte vilja resa alldeles
ensam, sade Axel. Tänk, så mycket
främmande folk man får omkring sig
och inte en enda, som man känner
och kan tala med!

•— Visst kan man tala med dem,
utbrast Lasse. Varför skulle man inte
det?

— Akta dig för okända, varnade
mamma. Sitt du för dig själv och läs!

— Åh, det är inte så farligt, om jag
pratar litet med någon snäll farbror
eller tant, menade Lasse och
skrattade.

Nu körde Lasses tåg in, och hela
pojkhögen rusade ut i Lasses fotspår
för att se på när han steg upp i kupén.

— Om en vecka kommer jag
tillbaka, skrek Lasse som avsked till
dem. Då skall jag berätta allting för
er, var säker om det!

Så signalerade stationsinspektoren,
och tåget satte sig i gång. Pojkarna
vinkade allt vad de orkade, och så
hade Lasses underbara resa börjat.

(Forts, nästa nr)

Att komma hem . . . (Forts. fr. sid. 276)

— Var är mor, frågade Göran
ivrigt.

— Hon kommer nog strax. Hon
gick bara in och vilade en liten stund.

Göran slängde mössan och satte
ned bärspannen. Sen bar det av in i
kammarn. Han stötte nästan ihop
med mor, som var på utväg.

— Mor, mor! Du är väl inte dålig,
utbrast han och tog omkring henne.

— Neej då, visst inte, bara litet
trött. Är du hemma nu? Och så varm!

Hon strök över hans mörkbruna,
lockiga hår.

— Mor, han — Vilhelm — han har
ingen mor, stammade Göran.

— Nej, jag vet det, Göran. Det är
svårt för barn i den åldern att mista
sin mor.

— Mor, min lilla mor, viskade
Göran och kramade sin mamma.

Han började förstå, hur gott det var
att ha ett hem med mor och far att
komma hem till och vara i. Kanske
att han också tänkte på, att han borde
vara snäll, rar och hjälpsam mot sina
föräldrar.

Vart vi komma, vad vi bliva —
Ingen är som mor.
Ingen är så rik att giva,
ingen år så stor.
När vårt eget hjärta fryser,
Lockar hennes hård.
Modershjärtats låga lyser,
värmer skönt vår värld.

Iflinneéveröen*

Småbarns- och mellanavdelningen.

Min hjälp kommer från Herren, som gjort
himmel och jord. Ps. 121: 2.

övre avdelningen.

Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla
för honom, vår skapare. Ps. 95: 6.

Vackra minnesverser skall vi komma ihåg
och efterleva.

279

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:27:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/barnavan/1944/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free