- Project Runeberg -  Barnavännen / 61 årgången. 1944 /
283

(1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 36. 10 Sept. - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När Sonja gick vilse.

— Av Signe Walder. —

Mor Hilda i Soltäppan hade fått
bud från Sy-Lena i Skogsbo, att hon
snarast skulle skicka dit tyget till de
tre pojkarnas kostymer, så skulle
Lena sätta i gång med att sy dem, tills
skolan började.

Mor Hilda blev bekymrad, ty det
var minst fyra kilometer mellan
gårdarna, och själv kunde hon inte gå
dit, ty hennes gamla mor låg sjuk och
fordrade ständig tillsyn.

Men skulle inte Sonja kunna gå?
Hon var ju bara tio år men duktig för
sin ålder, och så hade hon varit med
till Lena åtminstone ett par gånger.
Mor resonerade med far om saken,
och han sade utan vidare:

— Visst kan tösen gå, och hittar
gör hon säkert, ty det är ju ingen
villsam väg.

Sonja själv blev mycket glad åt
uppdraget, ty det betydde en lång
promenad i den härliga skogen samt fri-

och de mörka ögonen glittrade av
godhet. Nu ska du inte gråta och vara
ledsen längre.

Ingrid tackade och tog emot gåvan.
Ett sådant vackert päron! Det var så
stort, att hon måste hålla det med
bägge händerna.

Ingrid glömde bort att gråta. Hon
var i de åren, då glädjen är stor och
sorgen är kort.

När Ingrid blev en vuxen kvinna,
fick hon företaga många resor i
främmande land. Hon fick se många av
världens underbaraste konstskatter.
Men var helst hon såg ett litet ensamt
och bedrövat barn, närmade hon sig
det. Hon fick erfara, att barn är
alltid barn, vare sig de är vita eller
bruna, gula eller svarta.

Ingrid glömde aldrig, att
barnaögon kan stråla av glädje över några
vänliga, uppmuntrande ord och att
späda barnahänder ivrigt famna en
liten gåva.

het från disk och omsorgen om
småsyskonen under flera timmar.

När Sonja fått tygpaketet och
skulle gå, sade far:

— Kom nu ihåg, att du följer
landsvägen till vägvisaren. Där viker
du av till vänster och sedan är det
bara att följa stigen efter sjön, tills
du kommer fram till Lenas stuga.

Glad i hågen tog tösen sitt paket
och travade i väg. Det var inte långt
till vägvisaren, och sedan kom hon in
i skogen, som alltid hade så mycket
av intresse att bjuda på. Det doftade
så härligt därinne, fåglarna sjöng och

Dagens bild.

Den första människan.
Din ära över djupen svallar
med väldighet som havets våg.
Dig skapare och konung kallar
mdngtusen änglars sälla tåg.
Det klingar lov frän myriader,
som liv och sång av dig ha fått.
Men rätten att dig kalla Fader
blev endast mänskans sälla lott.

283

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:27:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/barnavan/1944/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free