Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 36. 10 Sept. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jässe
air
pa resa
jfohan öeit^ri/ti
(Forts. fr. föreg, nr)
Lasse tog väskan i sin hand och
gick in i kupén för att söka få en bra
plats, där han lugnt kunde sitta och
läsa sin bok. De flesta platserna var
dock upptagna, och han måste nöja
sig med ett litet, litet hörn ytterst på
en bänk. Han satt mycket illa och
höll varje minut på att halka ned från
bänken.
— Sitt stilla, unge, röt hans
närmaste bänkkamrat, en tjock och
flåsande man, som höll en tidning i
handen.
— Javisst, farbror, svarade Lasse
beskedligt.
Mannen tittade förbluffad på Lasse.
Han hade tydligen inte väntat ett så
hövligt svar. Han tycktes bli en smula
skamsen, satte tidningen för ansiktet
och fortfor att läsa. Men de andra i
kupén tittade mycket ogillande på
honom, och en fru makade åt sig och
beredde plats åt Lasse vid sin sida.
— Sitt här, pojke, sade hon vänligt.
Här stör du ingen. Vart reser du?
Lasse berättade både om det ena
och det andra, och det hela slutade
med att han fick ett äpple av tanten.
När hon steg av vid nästa station,
skyndade sig Lasse att överta hennes
plats, som var vid fönstret.
— Där vill jag sitta, utbrast den
tjocke mannen med tidningen. Det
drar för mycket på mig här, tillade
han.
— Stopp, utropade en annan av
herrarna i kupén. Låt pojken vara i
fred!
Den tjocke mannen mumlade något
otydligt och satte åter tidningen för
ansiktet. Lasse kände sig mycket
tacksam mot den snälle herrn och tog
fram sin bok för att börja läsa. Men
det var svårt att slita blicken från
det förbidansande landskapet utanför
fönstret, han räknade
telefonstolparna och undrade, hur långt det kunde
vara mellan varje.
Så stannade tåget igen. Lasse
önskade, att han suttit litet närmade
dörren, så att han kunnat slinka ut
emellanåt för att titta på stationen,
men han vågade inte tränga sig förbi
den tjocka karlen och hans tidning.
Nu steg en ny resande in i kupén,
en gammal fru med en liten svart
hund. Hon tänkte slå sig ned på den
lilla plätten bredvid den tjocka
mannen.
■ JWI.CH
Mannen sparkade till hunden
285
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
