Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 36. 10 Sept. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det här är ingen hundkupé,
sade han barskt och trängde undan
henne.
— Visst är det så, förklarade frun
och visade på anslaget.
Men mannen makade sig längre ut
på bänken, och frun kunde inte få
plats. När hon ändå sökte tränga sig
ned, sparkade mannen till hunden,
som till tack högg honom i benet.
— Aj, skrek han och hoppade upp.
Vad är det för vilddjur ni drar in i
kupén? Ut med odjuret!
Lyckligtvis kom konduktören i
detsamma och avstyrde bråket, men frun
ville inte längre sitta bredvid den
tjocka karlen.
— Tant kan få min plats, sade
Lasse högt och steg fram. Jag kan
gott stå.
Frun tackade Lasse med en vresig
nick, trängde sig fram till fönstret och
knuffade bort Lasse och hans väska.
Boken, som Lasse ämnat läsa,
ramlade under bänken där den tjocka
karlen satt, och var nu för ett tag
förlorad för Lasse, ty han vågade inte
be mannen flytta sig.
Med en suck makade sig Lasse bort
mot dörren och önskade nästan, att
resan måtte vara slut. Den började i
varje fall inte så värst trevligt. Men
när tåget saktade vid nästa station,
skyndade han ut på perrongen för att
titta sig omkring.
Just som tåget stannade, fick Lasse
syn på en ensam herre, som stod
utanför stationen med en del väskor
bredvid sig. Herrn tittade sig om åt alla
Fintorps söndagsskola.
Den hör hemma i
Svanskog i Värmland. Många av
barnen har långa och branta
skogsvägar att gå, och
lärarna måste cykla en 8 km.
brant väg varje gång.
håll, som om han varit orolig för
någonting, men så fort tåget stannat,
grep han en väska i var hand och
skyndade in i en kupé. Lasse märkte
genast, att en väska blivit
kvarläm-nad, och full av iver att stå till tjänst,
hoppade han av tåget, rusade i
fyrsprång efter den kvarlämnade väskan
och satte kurs på den kupé, där herrn
med de två väskorna stigit in. Men
i samma ögonblick han satte foten på
kupéens fotbräda, grep honom en
omild hand hårt i armen.
— Vad tar du dig till, pojke, röt
man i hans öra. Stjäl du väskan?
Lasse blev så häpen, att han släppte
väskan pladask i marken.
— Herrn därinne glömde den,
stammade han.
— Det var lögn, sade mannen som
höll Lasses arm. Väskan är min.
— Det visste jag inte .. .
— Akta dig en annan gång att röra
andras tillhörigheter, varnade
mannen vid Lasses sida och släppte
honom i samma stund som tåget satte i
gång. Lasse hann upp på tåget, men
kom förstås in i galen kupé. Slutligen
hittade han dock sin egen väska, fann
äntligen en tom plats och sjönk ned
där, ganska trött och ledsen på
alltsammans.
— Går det lika illa för var gång
man är hjälpsam, så är det bäst att
akta sig, tänkte han. Tänk, vad
pojkarna skulle tycka, att jag varit dum,
om de bara visste hur det gått för
mig! Nå, det är detsamma. Jag ämnar
inte sluta upp att vara hjälpsam och
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
