Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 37. 17 Sept. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men titta!
Två vänner.
I Torsvik uppå Lidingö
man söndagsskola har,
och denna pojk och denna mö
går dit i troget par.
Ty goda vänner är de två,
det kan man gott förstå.
— Gissa, svarade hon. Lös den
här rebusen, så vet du mitt namn:
Först något, som människorna mest
av allt önska nu, pius ett e, pius
något som liknar en fästning.
— Skriv upp det åt mig, bad Lasse
och fiskade upp penna och noteblock.
Flickan tog blocket och skrev upp
det hon sagt, men Lasse lyckades
inte lösa gåtan. Det är för svårt, påstod
han.
— Jag hjälper dig inte, försäkrade
flickan och stoppade i sig sista
äpplebiten. Är du inte alls skicklig att lösa
gåtor och rebusar?
— Inte vidare, svarade Lasse
missmodigt. Var är du född?
— En ny rebus, utropade flickan,
tog notesblocket och pennan samt
började ivrigt skriva.
När Lasse återfick sina ägodelar,
fann han på papperet ritat en fågel,
en enebuske och en kulle eller en
jordhöjd.
— Vad är det för sorts fågel,
undrade Lasse.
— Ja, se det du, sade flickan och
skrattade. Jag har ritat den alldeles,
som den skall vara. Känner du inte
till hur alla fåglar se ut?
Nej, det gjorde inte Lasse. Vem
gör nu det?
— Försök på bara, uppmanade
flickan.
Lasse skakade på huvudet.
— Du kan väl hjälpa mig på
traven, bad han.
— Titta där, utbrast flickan och
grep Lasse i armen. Titta som den
tjocke farbrorn sitter!
Lasse tittade och såg nu att hans
gamle bekante, den tjocka, argsinta
karlen, lutade sig djupt över sin käpp
och att han snarkade och sov.
•— Han kommer att ramla ned,
försäkrade flickan.
— Man borde väcka honom och
säga till honom att vara försiktig,
menade Lasse oroligt. Han kan ju
falla och slå sig.
— Rör honom inte, varnade
flickan. Han skulle bara bli arg på dig.
Lös du rebusarna i stället!
Men Lasse kunde inte förmå sig att
taga blicken från den sovande karlen.
Borde han inte väcka honom? Eller
varför gjorde inte någon annan det?
— Se, nu väger han mer och mer
åt sidan. Käppen halkar snart undan,
så att han faller, viskade flickan
andlöst.
— Jag går och väcker honom,
upprepade Lasse envist.
— Nej, nej, varnade flickan. Då
kommer han i häpenheten att ställa
till spektakel. Se, nu vaknar han, nu
reser han sig upp själv!
Karlen makade sig verkligen ett
stycke upp, men försjönk strax i ännu
djupare slummer. Skulle han falla
eller skulle han inte?
— Min bok ligger under hans bänk,
sade Lasse.
— Varför tar du då inte fram den,
frågade flickan förvånad.
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
