Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 38. 24 Sept. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CLVr
pa resa
Johan öe+L-criiL
(Forts fr. föreg, nr.)
Lasse kröp modigt under bänken.
Den sovande mannens snarkningar
hördes som ett dovt buller ovanför
honom, och han bävade av rädsla när
han tänkte på att karlen kunde vakna.
Boken låg långt borta vid väggen
och Lasse nådde den inte med ens.
Han försökte sträcka sig in, men då
hände det som man så länge väntat
på. Käppen halkade åt sidan av
någon anledning, den tjocka karlen
förlorade sitt stöd och störtade åt sidan.
Där satt en nyss inkommen gtibbe
med en korg i handen, och den tjocke
föll hårt på korgen, drog den med sig
och hasade sedan handlöst i golvet
ovanpå Lasses ben.
— Aj, mina ägg, skrek gubben. Det
blir äggröra av dem!
— Mitt huvud, skrek den tjocka
karlen, som slagit sig i bänken.
-— Mina ben, skrek Lasse och
försökte komma undan.
Ett par av resandena hjälpte den
tjocka upp på bänken, plockade upp
gubben och hans korg och försökte få
någon reda på äggröran.
— Vem knuffade omkull mig,
frågade den tjocke hotfullt.
— Ingen knuffade, bedyrade
gubben argt. Käppen halkade åt sidan,
det var hela felet.
Men i detsamma fick den tjocke
syn på Lasse som fortfarande låg och
kravlade under bänken.
— Jaså, där ha vi pojken igen,
skrek han. Det var naturligtvis han,
som sparkade till min käpp.
Lasse kände, att någon grep honom
i rocken och halade fram honom.
— Jag gjorde det inte, bedyrade
han. Jag ville bara hämta min bok.
— Visst knuffade du till mig,
menade den t jocke. Jag känner igen dig.
Det var du, som inte ville flytta på dig
nyss.
— Beskyll inte pojken för något
han aldrig gjort, sade gubben med
äggen. Det var ingen alls, som
knuffade er. Man skall inte sitta så där
vingligt på en bänk och snarka,
medan tåget slingrar och krumbuktar.
Den tjocka karlen skakade Lasse
häftigt.
— Erkänn, sade han barskt. Var
det inte du, som skuffade till mig?
Innan Lasse hunnit yttra något
mera till sitt försvar, trängde sig den
främmande flickan fram.
302
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
