Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 40. 8 Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men titta!
Bröllopsfest i hagen.
Här kommer litet brudepar
i eftersommarns grönska.
De väntar snälll på prostefar,
som välgång skall dem önska.
Men pappas hatt, den är så stor,
att Elly knappt ser solen.
Och Rosa lånat skor av mor
och blusen med och kjolen.
Tyst! Nu hörs bilen tut, tut, tut
Snart prästen står på gången.
Men del blir bara skralt till slut
och skralt med bröllopssången.
— Det gör dorn säkert, trodde
Lasse. Hur gamla tror du barnen är,
Frida?
— Jag heter inte Frida, och för
resten är den äldsta åtta år.
— Vad heter du, om du inte heter
Frida? Den mellersta av barnen är
ungefär fem år, gissar jag.
— Jag heter absolut inte Frida,
men den allra minste är nog bara två
eller tre år.
— Frida, Frida, Frida, upprepade
Lasse liksom för att truga sin hjärna
at| gissa flickans rätta namn. Frida
och så slott eller fästning — nej, det
går ju inte! Gård eller gard kanske
passar, vad? Inte — men borg då?
Fridaborg, Frideborg, ha du, nu har
jag löst rebusen!
— Rätt, utropade flickan muntert.
Nu gäller det för dig att också lösa
rebusen om niin hemort. Kan du det?
— Fågel, enebuske, jordhöjd,
upprepade Lasse. Nej, den blir nog
värre.
Nu steg modern med de tre barueD
in i kupén och väckte en del
uppståndelse, ty de minsta barnen
ramlade huvudstupa över en del
kappsäckar, som placerats på golvet.
— Vilken röra, muttrade den
tjocka karlen argt och dök ned
bakom sin stora tidning. Det borde
finnas särskilda barnkupéer.
Modern såg sig om efter en ledig
plats, men den enda lilla fläck, som
var oupptagen, var just bredvid den
tjocke. Där satte hon sig försiktigt
ned och tog den minste i knäet.
— Ilör bara, hur den tjocka
farbrorn brummar ,sade Frideborg. Han
tycker visst inte om små barn.
— Man tyckter inte otn någonting,
påstod Lasse.
— Då är del synd om honom,
inföll den blinde, som hört vad de sade.
Mannen är säkert en mycket olycklig
människa, och vi bör göra allt för att
en sådan skall bli glad igen. Låt oss
sjunga för honom!
Den blinde knäppte litet på lutan
och så stämde han upp:
»Gläd dig åt livet i dina unga år,
gläd dig åt livet, snabbt det förgår ..»
De flesta passagerarna lyssnade
intresserat men den tjocke satt orörlig,
gömd bakom sin tidning.
— Så vackert ni kan spela på lutan,
sade Lasse, odg skall lära mig att
spela lika vackert, då jag får pengar
att köpa en luta.
(Forts, nästa nr)
318»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
