Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 41. 15 Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I läroverket.
— Översättning av S. V. —
David hade kommit in i högre
allmänna läroverket. Han hade förut läst
hemma för sin far, som var pastor på
landet, och så hade han lyckligt
genomgått prov till Iredje klassen. Han
kunde ganska bra följa med i
läsningen och tyckte om arbetet, men
samlivet med kamraterna var svårt för
den något försagde pojken från
landet. David var en gudfruktig pojke,
och det var just detta, som
framkallade kamraternas gäckeri.
En dag hade David fått underkänt i
betyg på en tysk stil, och detta väckte
kamraternas jubel, ehuru de alla
visste, att han arbetat självständigt och
ärligt och gjort sitt bästa, vilket tyvärr
ej kunde sägas om dem alla.
David tog undergivet emot sitt betyg
och tänkte, att han nästa gång skulle
vinnlägga sig ännu mera om att göra
det bra. Och när han kom hem, bad
han Gud om hjälp, så att han ej måtte
få stå där med skammen för sina
tyska stilar.
Bland pojkarna fanns dock flera,
som kände respekt för den lille
kamraten, vilken med ett sådant tålamod
fördrog deras gyckel. De var dock för
fega att tillstå det, emedan de då
fruktade att själva bli utsatta för gäckeri.
En av dessa pojkar, Erik, hade
mycket svårt att reda sig med
matematiken, och han avundades mången gång
i sitt stilla sinne David, som alltid
redde sig bra med sina räkneuppgifter.
I dag hade läraren låtit dem räkna
några provtal i klassrummet, och Erik
visste, att han räknat galet.
— Det är rent omöjligt för mig med
matematiken, och om jag inte får
flytta upp, blir far så ond, tänkte han.
På rasten var alla pojkarna ute på
gården utom Erik. Han stod och
grubblade över hur han skulle göra.
Orolig gick han fram och åter i
klassrummet. Och så fick han en tanke,
men han visade den beslutsamt till-
baka. Den kom dock igen, och nu
lämnade han den tillfälle: »Öppna
Davids pulpet, tag hans tal och skriv av
dem!»
Ett ögonblick senare hade han låtit
tanken bli handling. Allt gick bra,
ingen hade sett honom. Men hans
pulsar slog, och kinderna brann. I
samma stund som den stackars tjuven
förskräckt såg upp mötte han Davids
glada ansikte i det öppna fönstret.
— Vad gör du därinne? Kom ut och
lek med oss, ropade han.
Men vad mer han ämnat säga dog
på hans tunga, han förstod med ens
allt.
— Stackars Erik, var hans första
tanke. Sedan skyndade han in till den
darrande, bleke pojken, som genast
åter kastat in papperet i pulpeten och
stod där alldeles förlamad av
förskräckelse utan alt kunna röra sig.
David lade sin arm om Eriks
skuldror och drog honom med sig bort till
en bänk i ett hörn och viskade tyst i
hans öra några ord, till dess han blev
lugnare. Men då började tårarna rulla
utför Eriks kinder.
— Ja, jag inser, att det är uselt,
sade han och snyftade. Men jag kan
inte hjälpa det. Det var så svårt att låta
bli. ’
David nickade sorgset.
-—- Ja, det är nog så för oss alla,
sade han. Men vi kan med Guds hjälp
strida emot det onda, och då går det.
Tror du, alt jag skulle kunna motstå
frestelsen alt löna ont med ont, om jag
inte fick kraft av Gud? Jag är av
naturen en feg stackare.
Erik skakade på huvudet.
— För mig går det inte, det vet jag,
sade han.
— Försök bara, skall du få se att
det går, sade David ivrigt.
De hade ej längre tid att samtala,
men hos Erik hade vaknat en livlig
önskan att lära känna den Frälsare,
322»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
