Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 44. 5 Nov. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett riktigt bullkalas.
— Av Ingrid Johnsson. —
I byn låg ett litet bageri, där det
bakades de underbaraste sockerbullar
någon kunde tänka sig. Bagarn själv
var alltid uppe med solen och knådade
deg och bakade och frampå
förmiddagarna ställde han ut den ena plåten
efter den andra i det lilla skyltfönstret,
där de sedan låg och frestade alla som
hade sina vägar förbi.
Bagarbarnen Maj, Monica och Mats
avundades av många barn och alla
försökte hålla sig väl med dem för att
om möjligt kunna lura sig till en
smakbit då och då. De tre barnen
gjorde nämligen aldrig annat än åt
kringlor, bullar och kakor, allt åkte lika lätt
ner i deras bottenlösa magar, men så
var de också lika runda och trinda
som bullarna i det underbara
bageri-fönstret.
Det fanns två, som aldrig
försummade ett tillfälle att hålla sig framme,
där det vankades något gott, och det
var Pelle och Stina. De syntes ofta i
närheten av bageriet, och då och då
kunde det hända, att Stina fick en
smakbit av Maj eller Monica, och
ibland bytte Pelle sig till ett läckrare
bakverk mot några fina rostiga spikar
eller en sällsynt sten, som Mats ville
ha i gengäld.
En dag hände det sig inte bättre än
att bagaren råkade glömma en plåt i
ugnen. Bullarna blev brända vid ena
sidan och kunde inte säljas, och Maj,
Monica och Mats, som var för
bortskämda att äta bröd som var bränt,
erbjöd Pelle och Stina allihop.
— Men då måste ni äta opp alla
bullarna, medan vi ser på, sade Mats
skrattande.
— Det kan dom väl inte, invände
Maj.
— Joodå, det kan vi visst, sade
Pelle, som var rädd, att de skulle
ångra sig och ta tillbaka sitt löfte. Jag
kan äta opp många hundra, på en
gång . ..
Pelle och Stina satte sig på
bageritrappan med plåten framför sig och
började äta. I början gick det väldigt
fort, den ena bullen efter den andra
försvann, men efter en stund var Pelle
och Stina mätta, och då började det
gå trögare. Helst hade de velat sluta,
men det kunde de ju inte, eftersom de
lovat att äta upp alla bullarna.
— Vad sakta det går, sade Mats. Du
är väl inte allaredan mätt, Pelle?
— Neejdå, försäkrade Pelle, som
tyckte, att bullarna började växa på
plåten, än är jag inte mätt.. .
— Nå, skynda dig på då, det är ju
bara åtta kvar, sade Maj och
skrattade, och det är väl ingenting för en
sådan storätare som du.
Stina deltog inte i resonemanget,
hon bara åt.
Dagens bild.
Josef säljes av sina bröder.
347»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
