Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 44. 5 Nov. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resa
air
Jfchajz ^eAA^riÆL
(Forts. fr. föreg, nr.)
— Kan du inte ge gossen andra
smörgåsar, undrade Sigurd bedjande.
Han kanske också är hungrig.
— Jag har ju inga smörgåsar att
ge honom, sade modern ledsen. Ni
har ätit upp allesammens. Vi får ge
honom en slant i stället.
När Lasses och Frideborgs snälltåg
vid en landsortsstad rusade förbi
persontåget, passade de på att vinka åt
det. Med glada sinnen kunde de nu
emotse fortsättningen av resan,
eftersom de nu var säkra om att kunna
återvända till sitt rätta tåg.
— Tänk bara, om vi varit så
dumma, att vi försökt att larva efter
järnvägen, utbrast Lasse. Då hade vi inte
varit långt vid detta laget.
—- Vi hade förstås varit trötta och
suttit och vilat i någon backe, mente
Frideborg. Bara jag nu inte vore så
hungrig!
— Vem är inte hungrig! Men tänk
på mina goda smörgåsar och försök
glömma hungern, rådde Lasse. Du
ska få hälften av dem.
Det tyckte Frideborg var bussigt
sagt. Lasse plockade fram sin
notesbok och försökte lösa Frideborgs
andra rebus, den om hennes hemort. En
fågel, enebuske, jordhöjd.
— Hök, duva, stare, skata,
räknade han upp. Nej, det finns ingen plats
som börjar så. Jo, Duvbo och
Hökhult förstås, men det går inte ihop
med fortsättningen. Säg vilken fågel
du menar!
Frideborg skakade nekande på
huvudet.
— Försök igen, rådde hon
obevekligt.
— Kråka, orre, falk ...
Frideborg fnittrade till och Lasse
tvärstoppade i sin uppräkning.
— Är det falk du menar? Mja, nog
ser fågeln ut som falkar bruka vara
avbildade. Falk och enebuske — nej,
det blir inget. Falk och en, det blir
Falken — åh, Falkenberg.
Falkenberg! Nu har jag löst rebusen.
— Rätt, medgav Frideborg nådigt.
Nu stannar tåget. Vi måste stiga av.
De trängde sig ut och tittade efter
persontåget, men det fanns förstås
inte inne på bangården ännu. Det
dröjde en hel kvart, innan det susade in,
och de första att kliva ombord på det
var naturligtvis Lasse och Frideborg.
Glada i hågen letade de rätt på sina
platser, och där hälsades de med höga
rop av Sigurd och Lillminsten.
— Var ha ni hållit hus, undrade
barnens moder nyfiket. Vi har letat
efter er genom hela tåget.
— Vi blev efter tåget i förra staden,
berättade Lasse.
— Blev ni efter? Men hur i alla
dar kan ni då vara här?
— Vi tog snälltåget, förklarade
Frideborg.
— Snälltåget, som passerade förbi
oss för en kvart sen?
— Just det. Var det inte knepigt
av oss?
— Berätta mera om det, bad
Gertrud ivrigt. Hur kunde ni komma upp
på snälltåget? Stannade det vid den
där staden?
— Naturligtvis, bekräftade Lasse.
350»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
