Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 46. 19 Nov. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gramigårdsgåsen.
Gåsen i granngården var rysligt arg
av sig. Han fräste och snattrade, så
lång dagen var, och han jagade och
sprang efter alla som kom i hans väg.
Pelle hade inget otalt med gåsen,
han hade aldrig kastat på honom eller
jagat honom, och inte heller hade han
räckt ut tungan åt honom någon gång,
men gåsen var lika arg för det. Var
gång Pelle kom förbi granngården, då
gåsen var ute, blev det ett fasligt
oväsen. Gåsen grälade och tjattrade
alldeles vådligt, och om inte Pelle gav sig
iväg fort nog, så kunde det hända, att
han blev nupen i baken både en och
två gånger. Inte för det gjorde ont
precis, men det var ju så rysligt förargligt
att bli nupen av en gås, tyckte Pelle.
En dag, då gåsen sprungit efter
Pelle ett långt stycke och grälat, frågade
han mor, vad det kunde bero på att
gåsen var så arg.
— Ja, det vet jag inte, svarade mor,
men när allt kommer omkring kanske
han inte alls är arg, han kanske bara
är rädd att du ska göra honom illa.
— Tror mamma, att gåsen är rädd
för mig, frågade Pelle.
— Ja, det tror jag, så inte behöver
du vara rädd, om han grälar lite på dig
emellanåt, sade mor.
Pelle bröstade sig och kände sig
plötsligt riktigt viktig. Att gåsen var
rädd för honom kunde naturligtvis
bara bero på att han såg så rysligt stor
och stark ut, tänkte han, så han
behövde nog inte vara rädd för någon,
inte ens för de stora pojkarna i byn
eller den bölande tjurkalven nere i
hagen.
Den dagen var Pelle ovanligt kaxig,
han gick omkring med händerna i
byxfickorna och sköt ut magen, som
han sett de stora farbröderna göra,
och han skroderade vitt och brett om
sin styrka, så de andra barnen såg
riktigt förlägna ut. Tjurkalven bölade
som vanligt, då han fick syn på Pelle,
366»
men när Pelle bara ogenerat traskade
vidare, blev kalven så förvånad, att
han bara stod och glodde efter honom.
Och viktigare blev förstås Pelle.
Stina var så imponerad av Pelles
morska uppsyn och stora mod, så att
hon visste knappast, hur hon skulle
bete sig.
— Det var vådligt, vad du ser stark
ut, sade hon beundrande.
— Jaha, sa Pelle, jag är nästan lika
stark som pappa nu.
För far var naturligtvis större och
starkare, det medgav till och med
Pelle, men näst därefter kom Pelle.
Och det trodde han hela dagen, tills
han plötsligt fick se granngårdsgåsen
komma springande efter lille Olle, som
ännu inte hade fyllt två år.
Då försvann Pelles kaxighet helt
plötsligt, och han begrep, att han nog
inte var så rysligt stor och stark, som
han hade trott i alla fall. Mor hade ju
sagt, att gåsen sprang så där efter folk
för att han var rädd för dem, och när
han sprang efter lille Olle, som var
minst i hela byn, kunde han ju inte
vara så rädd, tänkte Pelle.
Ingrid Jonsson.
^flinneöveréen*
Småbarnsavdelningen.
Förlåten varandra! Ef. 4:32.
Mellanavdelningen.
Förlåten varandra, såsom Gud i Kristus har
förlåtit eder! Ef. 4:32.
övre avdelningen.
Våren framför allt uthålliga i eder kärlek
till varandra. 1 Petr. 4: 8.
Gläd far och mor med att visa, att du
praktiserar minnesversen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
