- Project Runeberg -  Barnavännen / 61 årgången. 1944 /
373

(1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 47. 26 Nov. - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då Mahinga förlorade rösten.

- Av A. Walder. —

En skjuten leopard.

Den tid, leoparden har ungar,
händer det ofta, att den jagar
mitt på dagen. Den kommer då
in i byarna och griper blixtsnabbt
en get eller en gris och försvinner
lika hastigt, som den kom. Den
behöver inte gärna befara att bli
skjuten av någon i byn, ty innan
någon har hunnit springa in efter
sin bössa, har den fyrbenta
rövaren försvunnit med sitt byte.

Vid middagstiden kom jag en
gång till Byn Kindamba i
Franska Kongo. Innan jag kom in i
byn, hörde jag, att något ovanligt
var å färde. Gubbarna skrek och
gestikulerade, och kvinnorna smädade
det svartprickiga odjuret, som mitt på
dagen och mitt för näsan på
gubbarna hade tagit byns finaste get.

Hövdingen Kwamba kom genast och
hälsade, när jag kom in i byn. Jag
frågade honom om anledningen till
oron bland folket. Han svarade:

— Leoparden har bara för en stund
sedan tagit en get för oss. Jag satt
utanför mitt hus och snidade ett
kruthorn, då jag hörde, att hönsen
kacklade så väldigt. Men jag fäste mig inte
därvid. Ett stycke från mig stod en
get och tuggade på en liten kassavarot.
På andra sidan vägen utanför Simbas
hus satt Mahinga och sög på några
rostade palmkärnor, som han fått av
sin mor, innan hon gick till fältet.
Några höns sprang med långt
framsträckta halsar rätt över vägen, och en
stor leopard tog några väldiga skutt
snett förbi mig och rätt på geten.

— Blev du inte rädd, när leoparden
skuttade förbi dig?

— Jag bara tänkte på geten och
bössan och rusade in i huset för att
få fatt i bössan. Jag ryckte den till
mig och skyndade ut, men då jag kom
ut, var både leopard och get försvunna.
Nog är det förargligt, att skogens fyr-

benta rövare mitt för näsan på oss
kan röva bort våra husdjur.

— Men hur gick det med Mahinga?

— Pojken blev alldeles vettskrämd.
Han sitter därborta och bara stirrar.
Han har av ren förskräckelse förlorat
sin röst. Vi kan inte få ett ord ur
honom. Han försöker tala, men det går
inte. Men i morgon eller övermorgon
kan han nog tala igen. När vi svarta
blir riktigt rädda, förlorar vi
talförmågan en eller två dagar, varefter den
kommer tillbaka. Min bror såg en gång
ett stort lång- och svarthårigt djur
(troligen en gorilla) klättra i skogen
inte långt från vår by. Han blev också
så rädd, att han förlorade
talförmågan ett par dar. Inte förvånar det
mig, att Mahinga blev förskräckt, när
det blodtörstiga odjuret kom honom
så nära.

Budskapet om, att leoparden tagit
byns bästa get, blev snart bekantgjort
för de kvinnor, som var ute på fältet.
De skyndade alla hem. Den ivrigaste
av dem var Mahingas mor. Ryktet om
att hennes son blivit stum av
förskräckelse var alltså sant. Hon gjorde alla
möjliga ansträngnngar för att få sonen
att tala, men det var förgäves. De
andra kvinnorna sökte trösta henne och
sade: (Forts. sid. 375).

3 73

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:27:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/barnavan/1944/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free