Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 48. 3 Dec. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Siris bön
— Av Ester Molin. —
Mor har nyss läst aftonbönen ined
sin flicka, sagt godnatt till henne och
gått in i rummet bredvid.
Det är tyst en liten stund, men så
rätt vad det är, höres Siris röst där
inifrån barnkammaren. Mor lyssnar,
eftersom hon tror, att flickan vill
henne något, men hon förstår med ens,
att det är fråga om något helt annat.
— Och så, käre Gud, begriper du
väl, att jag var tvungen att slå till
Anna-Lisa för hon tog ju ifrån mig
min fina docka, som jag är så rädd
om. Men Anna-Lisa hon grät och
sprang sin väg och ropa, att hon skulle
tala om för sin mamma, och hennes
mamma skulle säga till min mamma,
att jag var så stygg. Men, käre Gud,
hjälp att Anna-Lisas mamma glömmer
det där, för det var inte mitt fel, och
förresten är Anna-Lisa mycket
styggare än jag, det måste jag tala om för
dig, så att du vet–
Siri tystnar plötsligt, då modern
kommer in i rummet.
— Vad är det, liten, frågar mor
med mild stämma.
— Jo, jag bara talar med Gud, men
gå nu igen, är du snäll, annars hindrar
du mig, för jag har ännu litet mer att
säga honom.
Men mor tycks inte alls vilja
uppfylla Siris önskan utan slår sig ned på
en stol bredvid bädden.
Den lilla känner sig först väldigt
besvärad. Det här var ju inte
någonting, som var ämnat för mors öron,
det skulle ju bli en hemlighet mellan
henne, Siri, och Gud. Men hur det nu
är, så känns det allt bra gott att också
få tala om för mor, vad det är som
Barnavännen
Ansvarig utgivare: John Sjögren.
Red:s och Expts adress: Tegnérga’an 8,
Stockholm Va
tynger sinnet. Och Siri berättar ånyo
hela händelseförloppet om dockan,
som Anna-Lisa »knyckte» till sig, och
att Siri därför var tvungen att slå till
henne för att få dockan tillbaka, och
så vidare. Och naturligtvis tycker Siri,
att hon är i sin fulla rätt och att det
är Anna-Lisa, som felat.
Ja, mor känner igen det där, det är
inte första gången de båda flickorna
råkat i luven på varandra, tvärtom
händer detta ganska ofta, och deras
mödrar har riktigt sörjt över att de
små ska ha så svårt för att komma
överens, de kunde ju eljest ha så
roligt tillsammans. Men båda två är lika
envisa, och den ene vill inte ge sig för
den andre.
Nu hade Siri emellertid känt sig så
obehaglig till mods, det var som
om en röst sagt henne, att det var hon
som felat. Därför tyckte hon det var
bäst att tala om alltsammans för Gud
och få honom över på sin sida.
Men mor säger nu till sin lilla flicka,
att Gud inte bryr sig om sådana böner,
man får allt vara mera ödmjuk i sitt
sinne, mera villig att själv förlåta och
glömma en oförrätt, om Gud skall
lyssna till och hjälpa. Och det lönar sig
inte heller att försöka ursäkta sig själv,
tv Gud ser allting och vet hur det är.
Siri blir så fundersam. Hon ligger
stilla och tyst en stund, men rätt vad
det är knäpper hon ånyo sina händer,
och mors ögon tåras, då hon hör hur
barnet erkänner, att hon varit stygg
mot lekkamraten, men beder om h jälp
att bli snäll och tålig.
Sedan somnar hon så tryggt och
lugnt, och det vilar ett fridfullt drag
över det lilla rosiga ansiktet, som
snie-kes ömt av modershanden.
Efter den här händelsen blev
sämjan mycket bättre emellan de båda
flickorna. Visst låg fiendskapen på lur
emellanåt, men Siri var på sin vakt, tv
hon kom ihåg, vad mor sagt den där
378»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
