Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 50. 17 Dec. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig nog, men tack i alla fall för
hjälpen, ropade Långöra och försvann
mellan stammarna. Vinden trängde
åter ut ur skogen och svängde fram
över åkrarna.
De svepte över en grön ruta i en
rågåker. Där gick en flock rapphöns
och noppade av de gröna, saftiga
bladen.
— God julkost, vem har varit så
omtänksam att skotta bort snön,
frågade snöflingorna.
— Gossen däruppe i den röda
stugan, han är en rar liten djurvän och
hjälper oss hela vintern, svarade
åkerhönsen i korus.
Vinden for nu fram utefter en
dikesren. På denna växte tistlar och
kardborrar.
— Kära vind, tag oss med, vi
behöver få våra barn spridda ut i världen.
Här kan inte alla slå rot och leva, det
är för trångt om utrymmet, ropade de
med andan i halsen.
—- Ni är endast till skada. Vi
hjälper ingen annan än den som gör gott.
Världen är nog full av ogräs ändå,
ropade snöflingorna och girade undan
upp mot den röda stugan. Här styrde
vindkåren rakt mot ett upplyst
fönster. Snöflingorna stannade på rutan,
medan vinden själv trängde genom en
springa, öppnade pappersremsan på
insidan. Denna började nu spela i alla
tonarter. Konserten lockade husets
folk till fönstret. Springan tätades. Nu
var vinden borta, men snöflingorna
tittade försiktigt in genom rutorna.
Mellan rutorna upptäckte de något
vackert: vit bomull, nästan lika vit
som deras egna kläder. På den låg
vackra röda blommor och bär. Allt
var så prydligt och rent. Man och
hustru satt vid bordet och pratade och
såg så glada ut. Allt därinne vittnade
om ordning och hemtrevnad. Det låg
festglädje i luften.
Plötsligt öppnades dörren och en
liten gosse kiev in.
— Det är samme gosse, som vi
snuddade vid därute på vägen för en
stund sedan, sa den ena snöflingan, se
hur röda kinder han har.
— Men alla paketen han hade?
— Dem har han nog gömt, det var
säkert julklappar till far, mor och
småsyskonen.
— Hur gick det, träffade du syster,
frågade modern, medan hon hällde
upp något varmt i en kopp åt honom.
— Ja då, hon tackade och hälsade.
Kostymen skulle säkert passa åt
någon fattig gosse, sa hon. Tänk ändå
mamma, vad syster är lycklig.
— Hur så?
— Jo, hon hade så många, många
saker att ge bort åt de fattiga barnen
till julklappar i morgon. Tänk, hur
glada de ska bli. Har vi inget mer
att ge bort i morgon?
Modern log så vackert och smekte
gossens röda, varma, vackra kinder.
En tår trängde fram i hennes ögonvrå.
Den lille hade känt givandets glädje i
juletid.
— Det goda ska ändå till sist segra
hos människan, barnen ska börja,
sade snöflingorna när de sakta dalade
ned från rutan, ned till sina otaliga
syskon på snöbädden vid
fönsterrutan.
Alla Barnavännens läsare önskas
God Jul
och
Gott Nytt År
399»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
