På sin strumpa Elsa stickar,
Men så längtansfull hon blickar
Till den friska gröna lunden,
I den svala aftonstunden.

Då med ens hon strumpan kastar
Och från trånga stugan hastar,
Plockar glad i herrgårdsparken
Torra qvistar upp från marken.

Gamla farmor slumrar stilla,
Saknar icke ens den lilla,
Medan bilderna i drömmen
Fara lätt förbi som strömmen.

Elsa så med lust och gamman
Makar qvistarne tillsamman
Under kitteln — snart den sjuder
Och på enkelt qvälls-mål bjuder.