Derborta från den gamla qvarnen
En gångstig öfver ängen går,
Der är en älsklingsplats för barnen,
Dit gladt de skynda hvarje vår.

Der lyssna de i aftonstunden
Tll fågelskarans muntra sång
Och vindens sakta sus i lunden
Och lilla bäckens lätta språng.

På afstånd höres klockan pingla
Från hjorden, som i bete går,
Och blomsterbanden skönt sig ringla
Kring tufvorna i yppig vår.

Hvad Gud är god, som ger åt jorden
Hvart år på nytt så härlig skrud!
Må då ock alla barn i norden
Af hjertat derför tacka Gud!