Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndom - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landskap. Men färgerna var inte som vanliga färger och
taket som försvunnit i stor tomhet och väggarna som
började falla utåt och golvet som började dra sig undan
och jag måste fram till dörren fort innan allt bara blåste
bort och virvlade undan. Det berättade jag inte. De
hade inga ord för det och de förstod inte mina ord.
Utanför fönstren här i matsalen står världen helt
stilla. Där lyser gatlyktan över trädet. Grenarna spretar
i vintern ty det är inga löv kvar. Jag ser trädet och jag
blundar och jag öppnar ögonen och det är samma träd
som står på samma ställe och ser likadant ut. Det
kommer en man gående och han går sakta ett steg efter
ett annat och när jag blundar vet jag att han finns kvar
därute och fortsätter att gå fast jag blundar och jag
räknar de steg han tar när jag blundar och han tar ett
steg och han tar ett nytt steg och han tar ett tredje steg
och han tar ett fjärde steg och när jag öppnar ögonen
och ser på honom har han tagit fyra steg framåt på
gatan och tar nu det femte och trädet är samma träd
som innan jag blundade. Jag ser på det. Ser på gren
efter gren. Gatlyktan lyser rätt på grenarna och de är
mycket tydliga.
Jag vet hur rummet ser ut bakom mig. Det finns ljus i
det från gatlyktorna. Men jag behöver inte vända mig
om för att se det. Jag vill heller inte. Där står bordet.
Benen är svarta men skivan är gul. På bordet ligger en
liten gul duk. Det är en fin duk i tjockt glänsande tyg.
På duken står en vit vas. Den är formad som en
kvinnohand vilken håller en vas. Handens naglar är
spetsade och man kan se tunna ådror på handens
baksida. Men de är inte blå. Hela handen är vit och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
